| Publicerad 1913 | Lämna synpunkter |
BLANDLING blan3d~liŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(enst.) hybrid, bastard; jfr BLANDNING 4 b β β’. Hybrider, Bastarder eller Blandlingar upkomma lättare i vextriket än i djurriket. Agardh Bot. 2: 352 (1832). — jfr PELARGONIE-BLANDLING.
Spalt B 3074 band 4, 1913