Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BLÅNAD blå3nad2, sbst.1, r. l. m. (BtFH 2: 50 (1546), Norrl. saml. 164 (i handl. fr. 1607) osv.) ((†) n. BtFH 2: 30 (1544), Consist. acad. Abo. ä. prot. 5: 190 (1681). f. Lind (1749), Dalin (1850)); best. -en;
förr äfv. BLÅNADE, n.;
pl. -er (BtFH 2: 149 (1560), Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 3 (1590: blådnadhr) osv.) ((†) pl. ss. n. äfv. blånad, -at BtFH 2: 58 (1548), Ekenäs domb. 1: 175 (1653), -ade O. Petri i Sthms tänkeb. 1: 135 (1527)).
märke efter blodutådring under huden, blåmärke; jfr BLÅNE. 1 Petr. 2: 24 (NT 1526). Han sloog Benct 4 blånade. O. Petri i Sthms tänkeb. 1: 135 (1527). Slagz måll, ther .. blånatt eller bloduithe vthi kommer. G. I:s reg. 8: 295 (1533). Hon (föll) ned utför en trappafsats och reste sig med en stor blånad i pannan. Nyblom M. Twain 1: 106 (1873). — jfr DÖDS-, LIK-BLÅNAD.
Spalt B 3546 band 5, 1917