Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
BOLBY bω3l~by2, r. l. m.; best. -n; pl. -ar; se för öfr. BY.
kam. eg.: by som omfattar de egentliga gårdarna där jordägarna bo; odalby, gammal by; motsatt: afgärdaby. G. I:s reg. 18: 450 (1547). Aldrig skola Fogderne .. låta afgerdeby, som ny är, bolby til skada bygd, ödeläggas. Stadg. ang. landtmil. 1: 109 (1681). Bohlbyen är Principale och umägor äro accessoriæ. Nehrman Inl. t. jur. civ. 108 (1729). Bolby är gammal by, och afgärda by then, som å bolbys mark bygd är, och hafver sina ägor, inom hank och stör, af bolbyn. BB 19: 1 (Lag 1734). Skilnaden mellan bolby och utjordar. Thulin Mant. 1: 106 (1890).
Anm. I åtskilliga ordböcker anföres bolby med bet.: gammal gård, hufvudgård, stamgård [jfr fsv. byr, gård]. Bolby, villa primaria. Ihre Gl. (1769). Dalin (1850).
-RÄTT, r. l. m. (-bya- Agner Örtug. 122 (1725)) rättighet som tillkommer bolby. De gamla byarne .. (tillerkändes) den mark, som på grund af bolbyrätt .. dem tillkom. Widmark Helsingl. 2: 55 (1849). —
-SKOG. (numera mindre br.) skog som tillhör en bolby. Hülphers Norrl. 2: 14 (1775). Nybyggen, som .. på Bolbyskogarne .. sig hafva insmygt. G. Adlersparre i LBÄ 14—15: 119 (1798). —
-STÄLLE. (†) mindre gård l. hemman i en bolby. Då Föräldrarne dö, som ägt et bol-by ställe (eller liten Hemmans del) .., vil ingen af barnen låta sig utlösas. Hülphers Dal. 161 (1762).
B (†): BOLBYA-HEMMAN, -RÄTT, se A.
Spalt B 3790 band 5, 1918