| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
BOL bω4l, n.; best. -et; pl. =.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. i nor. dial.] (†) boning; tillhåll. Liufliga Sool, .. / Lysz vppå wårt Bool. Wivallius Dikt. 105 (c. 1637). Denna Ö, som länge varit endast ett Bohl och Näste för de öfver vintren hvilande Vikingar. Mörk Ad. 1: 330 (1743). — jfr VIKINGA-BOL.
2) [jfr motsv. anv. i fsv., sv. dial., d., isl. o. mnt.] (numera knappast br.; jfr dock slutet) (landt)gård, hemman. G. I:s reg. 3: 304 (1526). The tu boll som hann haffuer her till hafft j förläning. Därs. 8: 239 (1533). Skall fodher alt på boole nötas (dvs. njutas). Lagförsl. 348 (c. 1606). Möller (1790). Strinnholm Hist. 3: 480 (1848). jfr HUFVUD-, MAKA-, UT-, ÖDE-BOL. — särsk. (fullt br.) jur. i uttr. föra (ngt) af l. från bole, föra (ngt) från gården. Eij må Landbo timber, näffwer .. aff boole föra .., utan han haffwer thens ja och godhe minne till, som bolet äger. Lagförsl. 348 (c. 1606). BB 10: 1 (Lag 1734). Förbud mot foders förande från bole. SFS 1882, nr 59, s. 7.
3) [eg. en specialanv. af 2; jfr motsv. anv. i fsv., sv. dial., nor. dial. o. isl.] kam. boställe. Hwad hemman pastores .. till bohl åth sine Capellaner föreslåå. Växiö domk. akt. 1689, nr 988. Klockarelönen utgöres af ett bol, hvarå födas 2 kor. PT 1907, nr 294 A, s. 4. jfr BISKOPS-, JÄGMÄSTAR-, KAPLANS-, KLOCKAR-, KYRKO-, KYRKOHERDE-, PROST-, PRÄST-, SKOL-BOL m. fl. — särsk. (i Finl., föga br.) om själfva mangården på ett boställe. Kolkanlaks .. innehades af kapten af Enehjelm. Sjelfva bolet låg .. alldeles invid landsvägen. Strömborg Runeberg 2: 25 (1881).
4) [sannol. efter motsv. anv. i d.; jfr fsv. bol, torp; eg. en specialanv. af 2] (†) benämning (i södra Sv.) på en mindre jordegendom som torde hafva omfattat ungefär ett fjärdedels hemman (jfr Kalkar). Jordeboken och Rustningz Längden (i Skåne, Halland, Blekinge o. Bohuslän) skal innehålla alla .. Godz, .. bestående så wäl aff Säte- och Ladugårdar, .. som Utjordar, Boel .. sampt alle andre Lägenheter, .. hwarutaff någon Ränta utgår. Rusttienstsordn. 1687, s. A 3 b.
5) [utveckladt ur 2] (numera bl. i bygdemålsfärgadt spr.) skifte, teglag; jfr DELD 2. Agner Örtug. 55 (1725). Åkrarne närmast byn lågo i en mängd små tegar, indelta i fem ”bol”, efter byns fem rotar, så att hvarje hemman i roten hade en eller två tegar i ”bolet”. Bruzelius Allmogel. 43 (1876). E. Hemmendorff i Ymer 1909, s. 210 (om förh. på Runö).
6) [utveckladt ur 2; jfr motsv. anv. i fsv., sv. dial., nor. dial. o. nyisl.] stycke jord l. mark; äng; ställe; äfv. om afkastning däraf; i ssgrna GRÄS-, HÖ-, VATTEN-, ÄNGS-BOL.
7) [utveckladt ur 2; jfr motsv. anv. i fsv.] (i fråga om ä. finl. förh.) benämning på de delar l. distrikt hvari socknarna i större delen af Finl. voro indelade i o. för skatteuppbörden; jfr FJÄRDING. Skawista bool, udi hwilcket bool boo 16 wäldige bönder. Teitt Klagomålsreg. 17 (1556). Consist. eccl. Abo. prot. 389 (1660). Med afseende å skatteuppbörden var .. (Finland) indeladt i härad, häradena i administrativa socknar .. och socknarna i underafdelningar, som kallades bol, fjerdingar, eller, på Åland, markland. Schybergson Finl. hist. 1: 212 (1887).
-FAST. [fsv. bolfaster] (numera bl. i historisk stil) bofast. Boolfastha böndher. G. I:s reg. 2: 216 (1525). En bohlfaster, fastäghande Man. Stiernhielm Fateb. (1643; under adhalbonde). En Bohlfast Man, har allestädes Wänner, men en Fremling willia fåå känna. Gezelius Likpr. ö. Cajanus 13 (1681). Schybergson Finl. hist. 1: 215 (1887). —
-FLÄSK. (†) fläsk af ”bolsvin”. Rusttienstzordn. 1686, s. C 2 a. —
-GALT. [jfr ä. d. bolgalt] (†) jfr -SVIN. Rusttienstzordn. 1686, s. C 1 b. Corylander Lunds domk. 107 (i handl. fr. 1696). —
-GIFT. [fsv. bolgift] (†) städja för arrenderad jord. Huru hög städzlen eller boolgifft wara skall, ther om må Landboen och Jordäganden sigh förena. Lagförsl. 346 (c. 1606). Växiö domk. akt. 1725, nr 356. —
-GÅRD.
1) (numera föga br.) stamgård, hufvudgård; jfr -HEMMAN. Många af dessa utmål .. erindra ännu, sedan de blifvit sjelfständiga hemman, om bolgården som de ifrån början varit tillskiftade. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 69 (1863).
(7) -GÄSTNING. gästning hos bolman. Handl. Finl. kam. förh. 1: 12 (1530). Een .. gestniing, szom heter bool gestning, är i lenit xcviij bool, och hvar (bolman) holler honum (dvs. Erik Fleming) ena natt. Därs. 2: 2 (1537). FH 4: 100 (1556). —
-HEMMAN. (numera knappast br. utom ngn gg i Finl.) benämning på det egentliga hemmanet i motsats till utmarker o. afsöndrad jord, stamhemman. Bolhemmanen, ifrån hwilka .. åker- och ängstycken äro klufne. Stadg. ang. landtmil. 4: 802 (1695). Porthan Bref t. Calonius 32 (1793). Juhlin-Dannfelt (1886). —
-HONUNG. (†) sannol. honung af tama bin i motsats till honung af skogsbin; jfr -FLÄSK. ”Bolhonung”, en bestämd årlig afgäld, gafs (på 1500-talet) af några hemman. Möller Jordbr. 118 (1881). —
-MAN, se d. o. —
-RÄKNING. (i Finl.) eg.: räkning vid de olika gårdarna i o. för beskattningen; skatteuppbörd på landet; förr äfv.: uppbördsräkenskaper. Begiärte professor matheseos, att Qvæstori pålägges, honom lefverera, Acad. boohlräkningar, och förmedlings längden på 1671 .. att öfversee. Consist. acad. Abo. prot. 4: 210 (1674). 7 Kronofogdar och 7 Häradsskrifware som den tiden .. hafwa deras bolräkningar under händer. Stadg. ang. landtmil. 4: 817 (1696). Alla räntor och utskylder böra på en gång vid Bohlräkningarne uppbäras. Bonsdorff Kam. 875 (1833). Cannelin (1912). —
(7) -SKATT. bolmansskatt. Bolskatten (i Egentl. Finl. på 1500-talet) fördeltes troligen på rökarna inom bolet. Rosenborg Jordbeskattn. hist. 47 (1860). —
-SKIFTE. [fsv. bolaskipte] (i Finl., knappast br.) afskiftad del af en gård. Sv.-fin. lagterm. (1883). —
-STAD, se d. o. —
-STÄLLE. (†) = BOLSTAD 2. Flemingh haffver .. driffvit Hans Hansson ifrån 3 hans bohlstelle. RP 6: 706 (1636). —
-SVIN. (†) svin som gödts hemma vid gården; motsatt: ollonsvin. Rusttienstzordn. 1686, s. C 2 a. —
-TAL. (†) jfr HEMMAN-TAL. (I Finl. har) hvar befalningzmann för sigh .. effter theris eijeth behag .. opålagth mångehande utgärder effter skattemarcke taell, effter mantaleth, effter boeltael. G. I:s reg. 28: 273 (1558). —
-VÄTTE, m. af somliga forskare använd benämning på vissa öfvernaturliga väsen som anses lefva inom huset l. gårdsplatsen o. hafva sin boning under jorden. H. Hildebrand i VittAMB 1872, s. 131. Nilsson Årets folkl. fester 222 (1915). —
-ÅKER. [fsv. bolsaker] (numera bl. i Finl.) till hufvudgården hörande o. i dess omedelbara närhet liggande åker; motsatt: utåker. Torpets åker (är) af linda uptagen utaf sielfva Byens Båhlåker. F. J. Ehrenstrahl (1731) hos Trolle-Bonde Hesselby 305. Till odal-ägor .. räknas (endast) sådane åkrar, som äro i sammanhang med gamla Bol- eller Bolstads-åkern, och således icke utåkrar, som äro spridde i utmarken. Bonsdorff Kam. 19 (1833). Schybergson Finl. hist. 2: 74 (1889). —
-ÄGOR, pl. (numera bl. i Finl.) jfr -ÅKER. SPF 1848, s. 160. Bolägor .. (äro) åker, äng och beteshage, vanligen belägna i bolstadens närhet. Palmén Jur. handb. 157 (1859). Cannelin (1912). —
-ÄNG. (numera bl. i Finl.) jfr -ÅKER. Växiö domk. akt. 1675, nr 31. Summan af hvarje hemmans särskilda tillhörighet af bolåker, boläng och hagar. SPF 1848, s. 159. Smål.-p. 1890, nr 9, s. 1.
Spalt B 3778 band 5, 1918