Publicerad 1920   Lämna synpunkter
BORE bω3re2, m.
Etymologi
[af den nordiska mytens Bur (isl. Burr, Borr), Odens fader, af Rudbeck Atl. 3: 122 (1698) omtalad under formen ”Bore” o. identifierad med lat. boreas, gr. βορέας, nordnordostvind, nordanvind, äfv. personifieradt om en öfver nordanvinden rådande demon; jfr BOREAL, HYPER-BORÉ]
personifikation af nordanvinden o. vinterstormarna l. vintern. Och Bore fängslad var i sina fjällars bygd, / Och hafvet utan storm och vintern utan isar. J. G. Oxenstierna 1: 333 (1801, 1805). Bore har allt sedan mediet af november fört ett så strängt regemente, att man näppeligen minnes en så .. bister köld. C. C. Gjörwell (1809) i Sv. mem. o. bref 2: 247. Gubben Bore på visit. VL 1908, nr 258, s. 5 (öfverskrift till en notis om den första vinterknäppen för året).
Anm. Ngn gg (särsk. i ä. tid) förekommer den lat. o. gr. formen boreas. Conv.-lex. (1821). Almqvist (1844; under bore).

 

Spalt B 3925 band 5, 1920

Webbansvarig