| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
BOREAL bω1rea4l l. bωr1-, äfv. bor1-, adj. l. sbst. m.; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
I. (numera knappast br.; jfr dock slutet) adj.: nordlig; som är utmärkande för nordliga trakter. Pfeiffer (1837). Ekbohrn Främ. ord (1868). — särsk. [benämningen föreslagen år 1876 af den norske botanikern A. G. Blytt] (fullt br.) bot. med afs. på perioden närmast efter den subarktiska samt klimatet l. växt l. grupp af växter som tillhör denna period. A. G. Nathorst i Bot. notiser 1876, s. 83. Andersson o. Birger Norrl. flora 31 (1912). Den boreala perioden motsvarar .. De Geers finiglaciala avsmältningsskede. L. v. Post hos Flodström Naturförh. i Sv. 130 (1918). jfr SUB-BOREAL.
II. [bildadt af BOREALISK efter mönstret af sådana ordpar som VANDAL : VANDALISK] (i Finl., förr) sbst.: medlem af den ”borealiska” studentnationen (se BOREALISK slutet). Z. Topelius (1845) hos Vasenius Topelius 3: 304. Senior bland borealerna. Söderhjelm Runeberg 1: 69 (1904).
Spalt B 3925 band 5, 1920