| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
BORROT, adj.
(†) eg.: kardborrlik, sträf l. dyl.; bl. påträffadt i bildl. anv.: gensträfvig, svårhandterlig. Sielfklok, sielfrådande, borrot och obeqwem at komma tilretta med. Swedberg Schibb. 24 (1716). Borrot, het om hofvudet, envis och enstyrig. Dens. Sabb. helg. 208 (1734).
Spalt B 3976 band 5, 1920