Publicerad 1920   Lämna synpunkter
BORRE bor3e2, sbst.2; äfv. (numera bl. ss. senare ssgsled) BORR ~bor2, sbst.3, i bet. 1—3 r. l. m., i bet. 4 o. 5 m. l. r.; best. -en, ss. senare ssgsled äfv. -n; pl. -ar.
Ordformer
(borra Spegel Guds verk 139 (1685; i rim). borr Franckenius Spec. B 4 b (1638: Tistel kareboor), Serenius (1741; i bet. 3 a), Larsson Hemmabyarna 54 (1916: kardborr))
Etymologi
[jfr fsv. borre ss. öfv. af lat. paliurus, namn på en taggig Rhamnusart, sv. dial. borre, gran- l. tallkotte, abborre, ä. d. borre, d. burre, kardborre, t. borren, kardborre, eng. bur, burr, taggig frukt l. blomkorg, kardborre; rotbesläktadt med BORST samt BARR, BARSK. Rotens grundbet. är trol.: vara sträf l. borstig]
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. eng.] med taggiga holkfjäll försedd blomkorg, i sht hos kardborren. O. Martini Läk. 39 (c. 1600). Dock hänger han (dvs. magneten) så wid som een eenträgen Borra. Spegel Guds verk 139 (1685). 2 NF 3: 1231 (1905).
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] i ssgrna GRAN-, TALL-BORRE.
3) [utveckladt ur 1] ss. namn på vissa växter. — jfr DY-, HALL- l. HÄLL-, KARD-, KLÄDES-, KRANS-, LUKT-, SMÅ-, STJÄLK-, TISTEL-BORRE m. fl.
a) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] (växt af) släktet Lappa Tourn., kardborre; i äldre tid vanl. i pl.; förr i sht i uttr. stor borre (stora borrar). Lappa major, stora Borrar. I. Erici Colerus 1: 210 (c. 1645). Lappa major. Stoor Skreppo, stoor Borre, Karborregräs. Franckenius Spec. A 4 b (1659). Borrar, Karrborrar. Linné Flora nr 651 (1745). Neuman o. Ahlfvengren Flora 53 (1901: Borre).
b) [jfr motsv. anv. af d. burrer, smaaburrer; namnet beror på att växtens fröhus äro försedda med hakar o. äga likhet med små kardborrar] (†) i uttr. små borrar ss. namn på växten Galium aparine Lin., snärjmåra, snärjgräs. Franckenius Spec. A 3 b (1659). Bromelius Chloris 8 (1694).
4) ss. namn på vissa med styfva taggar försedda fiskar.
a) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Hälsingl.) samt af det rotbesläktade t. barsch. Ordet torde i denna anv. ofta uppfattas ss. kortform till ABBORRE] (numera bl. hvard.) abborre. Lind (1749).
b) (knappast br.) = BORR-FISK (se nedan). Björkman (1889). Wenström o. Jeurling (1891).
5) (numera bl. hvard., i sht bland kustbor) (tagghuding af) slätet Echinus, i sht Echinus esculentus Lin., sjöborre. Linné Sk. 327 (1751). Lindfors (1815).
Ssgr: A: (jfr 4 b) BORR-FISK. (numera knappast br.) fisken Diodon hystrix Lin., igelkottfisk. Retzius Djurr. 68 (1772). Almqvist (1844). —
(jfr 1) -GRÄS. (borre- Nemnich, Deleen (1806; under cenchrus)) [jfr d. burregræs (Nemnich Naturg. 1: 933 (1793)), eng. bur(r) grass. Växtens namn är föranledt af den taggiga kapsel som småaxens skärmfjäll bilda] (numera mindre br.) (gräs af) släktet Cenchrus Lin. Nemnich Naturg. 1: 933 (1793). Deleen (1829). —
(jfr 2) -HVETE. [namnet beror möjl. på axets likhet med en ”borre”, dvs. kotte] sädesväxten Triticum compactum Host., i sht den borstlösa varieteten Tr. compactum muticum, kubbhvete. Läsn. f. folket 1835, 4: 72. H. Juhlin-Dannfelt i Uppland 2: 80 (1903). —
(jfr 1) -KÖRFVEL. (mindre br.) växten Anthriscus vulgaris Pers., hvars frukter äro försedda med krökta små taggar, kardborrkax. A. Modeer i Hush.-journ. 1785, jan. s. 235. —
(1) -PLYS. tekn. i yllefabriker använd maskin som har till ändamål att ur ull rensa bort kardborrar o. d. 2 NF (1905).
B: BORRE-GRÄS, se A. —
(3 a) -SLÄKTE(T). —
(jfr 1, 3 a) -TISTEL. [jfr namnet TISTEL-KARDBORRE på samma växt] (†) växten Dipsacus fullonum Lin., karda. Lex. Linc. (1640; under carduus).

 

Spalt B 3974 band 5, 1920

Webbansvarig