| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BOTANIK bωt1ani4k, l. bω1-, r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. (i bet. 3) -er.
1) lära(n) l. vetenskap(en) om växterna, växtlära; växtkunskap, växtkännedom. Ren botanik, som behandlar växternas natur o. egenskaper, arter o. utbredning m. m. Använd l. tillämpad botanik, botanik i dess tillämpning på medicinen, trädgårdskonsten, landtbruket osv. Speciell botanik. Studera botanik. Botaniqve, örtekonst. Swedberg Schibb. 253 (1716). Botaniquen har här till varit mitt favorit studium. Linné Bref I. 1: 310 (1731). Aristoteles .. är .. botanikens fader. Frey 1847, s. 129. — jfr FORST-, SKOGS-BOTANIK.
2) (†) botaniserande, växtstudium; resultat af botaniserande. Hösten har gjordt Botaniquen här nog kort och liten. P. Loefling (1751) i Sv. Merc. IV. 2: 275. (Herr Arkiatern, dvs. Linné) kan omöjeligen föreställa sig, huru torr och mager Botaniquen är i detta år. Dens. Resa 66 (1753).
3) lärobok l. dyl. i botanik. Svensk Botanik, utgifven af J. W. Palmstruch. (1802; boktitel). — jfr SKOL-BOTANIK.
-LÄRARE. —
-PROFESSUR. —
-UNDERVISNING~0020.
Spalt B 4088 band 5, 1921