Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BRAGDA, v.2 -ade; o. BRAGDAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[till BRAGD, sbst.1 1 o. 5]
(†)
1) uppfinna, uttänka. Serenius (1734; under contrive).
2) öfva bragder. Adeligt bragdande. Dalin Vitt. I. 2: 6 (1732).
3) dep.: vara bragdrik. Det Stånd, som Sverige pryder, / Bragdas i dygder. Dalin Vitt. 3: 5 (c. 1730; om ”riddarståndet”).
Särskild förbindelse: BRAGDA IHOP. (†) = BRAGDA, v.2 1. Serenius (1741).

 

Spalt B 4130 band 5, 1921

Webbansvarig