| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BRAKA bra3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
numera bl. metall. (kant)spricka l. bräcka i järn l. stål; förr äfv. allmännare. Tvär-sprickor och hemliga brakor (i kristallen). S. Rinman i VetAH 1766, s. 112. Bergv. 3: 244 (1766). Jern och stål, smidt eller valsadt .. välartadt, utan brakor, flagor eller andra fel. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 25. — jfr HÄRD-, KRYMP-, LÄNGD-, RÅ-, TVÄR-BRAKA m. fl.
Spalt B 4132 band 5, 1921