Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BRAKY- brak1y-.
Ordformer
(äfv. skrifvet brachy-)
Etymologi
[af gr. βραχύς, kort]
i ssgr.
BRAKY-CEFAL, se d. o. —
-GRAF—4. (knappast br.) snabbskrifvare, stenograf. Nytt ficklex. ö. främ. ord (1846). 2 NF (1905).
-GRAFI—04.
1) (knappast br.) snabbskrift, stenografi. Conv.-lex. (1821). 2 NF (1905).
2) språkv. skrift som består af förkortningar, kortskrift. Noreen VS 1: 42 (1903).
-KEFAL, se BRAKYCEFAL.
-LOGI—04. språkv. sammanträngdhet i uttryckssättet, kort uttryckssätt; lakonism; förr äfv. i vidsträcktare anv. Conv.-lex. (1821). Noreen Betyd.-lära 15 (1901).
Afledn.: brakylogisk. G. Dalin (1871). Noreen VS 5: 175 (1906). Anm. Rörande förh. till ELLIPS 1 se Noreen VS 5: 87, 694, o. K. F. Sundén i SoS 11: 197.

 

Spalt B 4135 band 5, 1921

Webbansvarig