Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BRAMAPUTRA- bra1maput4ra~ l. bram1-, äfv. 1030~, äfv. (ss. kortform) BRAMA- bra3ma~.
i ssgr.
Anm. Ss. själfständigt sbst. förekommer stundom brama (vanl. skrifvet brahma) i bet.: bramaputrahöns. Möller Fjäderf. 7 (1885). Ekelöf Fjäderf. 13 (1915).
Spalt B 4138 band 5, 1921