Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BRAKVED bra3k~ve2d, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[fsv. brakvidher, jfr nor. dial. brakall; till BRAKA, v.; se anm. vid BRAKA, ssgr; jfr BRAKE 2, BRÅGON o. FRANGULA]
växten Rhamnus frangula Lin. Linc. (1640; under fragula). Brakved, Brågon, Gulbark, Sprakved, Tröske, Tröste, Tårste, Tåste, Rhamnus frangula. Rothof Hush. 65 (1762). Karlfeldt Frid. vis. 33 (1898).
Ssgr: A (föga br.): BRAKVED-TRÄD, se B.
B: BRAKVEDS-BARK. [fsv. brakvidha barker] jfr FRANGULA-BARK. B. Olavi 174 a (1578). Med Brakveds-bark (färgas) gröngult. Alm. (Ld) 1786, s. 41. —
-KOL. Brakveds-kol äro de tjenligaste til Krutberedning för deras lätthet. Alm. (Sthm) 1800, s. 38. —
-TRÄD. (†) (brakved- Franckenius) brakved. Franckenius Spec. E 1 b (1659). Serenius Iiii 2 b (1757).

 

Spalt B 4135 band 5, 1921

Webbansvarig