| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
BRIO bri4ω, r.; best. -n.
lif(lighet), eld, glöd; kläm, fart, schvung; urspr. bl. i fråga om utförandet af musikstycke; särsk. [it. con brio] i uttr. med brio. Envallsson MusLex. (1802). Återgifvandet af (uppsatsen) .. har en viss ”brio”. Wirsén Krit. 246 (1890, 1901). Han spelade .. piano med en öfverlägsen brio. SvD(L) 1903, nr 283, s. 5. (Tegnérs Nore) är skriven med utomordentlig brio. Böök Tegnér 1: 503 (1917).
Spalt B 4231 band 5, 1922