Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BRINGBÄR briŋ3~bä2r l. ~bæ2r, ngn gg BRINGELBÄR briŋ3el~, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(bring- Palmberg Ört. 101 (1684) osv. bringe- Franckenius, Hallborg Beskr. 7 (1773: Bringebärs- .. Ris). bringel- Lindgren Läkem. 11 (1902: Bringelbärssaft). brynge- Gyllenius Diar. 148 (c. 1660: Bryngebäärss rijss), Fischerström (1783). bryngel- Henriksson Handledn. 41 (1890))
Etymologi
[sv. dial. bring(e)bär (Hall., Bohusl., Dalsl., Västergötl., Östergötl.), bringel- (Västergötl.), brenge- (Hall., Bohusl.), bryng(e)-, bryngel- (Hall., Västergötl.), brinn- (Dalarna, Värml.); jfr nor. bring(e)-bær (jfr nor. dial. bring, sluttning). Jfr BRINK-BÄR]
(frukt af) växten Rubus idæus Lin., vildhallon, skogshallon, fallbär; jfr BRINK-BÄR, BRINN-BÄR, BROM-BÄR, BRÄNN-BÄR. Franckenius Spec. F 3 b (1638). Fries Ordb. (c. 1870).
Ssgr: BRINGBÄRS-BUSKE. —
-RIS. Gyllenius Diar. 148 (c. 1660). Hallborg Beskr. 7 (1773). —
-SAFT.

 

Spalt B 4226 band 5, 1922

Webbansvarig