Publicerad 1923   Lämna synpunkter
BRUND- brun3d~, vanl. brun3~.
Ordformer
(bru(h)n(n)- 1671—1873)
Etymologi
[jfr ä. d. brund(e), glöd, värme, brånad, motsv. nor. dial. brund, fnor. brundr; till BRINNA; jfr BRÅNE, BRÅNAD, äfvensom BRUNDA]
i ssgr: brunst-.
Ssgr: BRUND-BOCK. (†) (brunstig) bock. Schenberg (1739). Lukta brundbock. Nordforss (1805). Hahnsson (1884). —
-GUMSE. (†) (brunstig) gumse. Sahlstedt (1773). Hahnsson (1884). —
-REN. (i bygdemålsfärgadt spr. i Norrl.) rentjur. Landsm. XVII. 1: 23 (1671). Düben Lappl. 135 (1873).

 

Spalt B 4349 band 5, 1923

Webbansvarig