| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRÅDSKA bros3ka2, i högtidligt spr. äfv. brod3– l. brot3-, ngn gg brå3d-, r. l. f.; best. -an.
1) (numera mindre br.) snabbhet, hast, skyndsamhet. På thet Watn ej skal Mekelburgen tryta, / Wil han (dvs. Östersjön) i Bråtsko djt i alla Wjkar flyta. Spegel GV 93 (1685). (Tidningskritiken) upphöjer eller krossar .. med en brådska i omdömet, som tidningsmännen själfva finna beklagansvärd. Rydberg Varia 136 (1894).
2) (numera mindre br.) ifver. Hvad tycker Jesus om en sådan fruchtlös jfver (då Simon Petrus högg örat af Malkus)? / En kortt förvitelse han Simons bråttsko gifver. Brenner Pijn. 33 (1727). Et bref, som hans Far .. i sin bråska at skaffa honom bort, oförvarandes nedlagt. Chenon Heywood 2: 12 (1773). Lagerlöf Holg. 1: 157 (1906).
3) förhållandet att ngt brådskar, att ngt måste göras fort l. snabbt o. utan dröjsmål; behof af skyndsamhet. Är thet bråttom (bråtska) så är thet bättre brwka Posthästar än andra håll- eller skiutzhästar. Schroderus Comenius 488 (1639). Det är ingen bråska med Disputation. 2Saml. 1: 78 (1766). Allting har Gud skapat, men icke brådskan. Afzelius Sag. XI. 2: 290 (1870). — särsk. i uttr. göra sig brådska, göra sig brådt, skynda sig; i sht i nekande sats. Gör dig ingen brådska! Han gör sig aldrig någon (onödig) brådska. Söderhjelm Runebg 2: 6 (1906).
4) förhållandet att det är l. att man har mycket att göra, att man är jäktad, jäkt. RARP V. 1: 302 (1654). Min bråska gjör at jag skrifver kort och oredigt. FoU 2: 260 (1792). Julen har blifvit den enerverande brådskans och det onaturliga jäktets tid. VL 1906, nr 296 A, s. 5. — jfr EXAMENS-, JUL-, VÅR-BRÅDSKA m. fl.
Spalt B 4432 band 5, 1924