| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BUMMEL bum4el, äfv. 32, r. l. m.; best. -eln; pl. bumlar (DN 1893, nr 8701, s. 2 (: borgmästarbumlar)) l. bumler40 (Engström Glasög. 3 (1911)).
(i vissa trakter, i sht omkring Sthm) (stor) sten; stundom: (flytt)block. Jag .. ser en stor bummel på cirka en ton tio à 15 meter öfver mitt hufvud vackla och börja sätta sig i rörelse. SvFolkbibl. IV. 9: 45 (1908). SvSkämtl. 80: 22 (1916).
BUMLING, r. l. m. (stor) sten; äfv. om stor klump öfverhufvud. Svante var den tyngsta bumling, .. (Pudel) någonsin släpat i land. Geijerstam MPojk. 58 (1896; om en pojke som ramlat i sjön). Engström Glasög. 2 (1911; om sten).
Spalt B 4583 band 5, 1924