| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BUNDEN bun3den2, p. adj. -det; -dne, -dna; -dnare. adv. -DET.
— jfr OBUNDEN.
1) landt. till BINDA, v. 11 d: om jord(mån) o. d.: kompakt, fast, styf. Potäterna älska en lucker och mör, mera lös än bunden .. jord. QLm. I. 1: 19 (1833). — jfr TJÄL-BUNDEN.
a) till BINDA, v. 19 a, i åtskilliga uttr. för att beteckna ngt ss. i ngt afs. hämmadt l. ofritt. — jfr DOGM-, TRADITIONS-, VANE-BUNDEN. — särsk.
α) gymn. i uttr. bunden rörelse, särsk. bundet språng, rörelse som utföres med stöd (af redskap l. person). Ling 3: 668 (c. 1820). (Gymnasterna hade) ofta i de bundna sprången .. ett orent anlopp. GHT 1895, nr 140 B, s. 1.
β) (föga br.) om karaktär l. lynne o. d.: förbehållsam, sluten; stel; jfr INBUNDEN. (Fosterlandskärleken) gaf diktaryrsel åt .. (Runebergs) af naturen så behärskade manliga och nordiskt bundna väsen. Hallström Skepn. 27 (1910).
b) [jfr motsv. anv. af t. gebunden] (föga br.) till BINDA, v. 19 d: besvärad; ej frigjord; tvungen, förlägen. Gången är (vid stelkramp hos häst) långsam, stel och bunden. Lundberg HusdjSjukd. 197 (1868). Barnets / bundet tafatta behag. Hansson NVis. 122 (1907).
c) [liksom motsv. anv. af d. bunden o. t. gebunden efter lat. oratio numeris astricta, ligata] till BINDA, v. 19 h, i uttr. bunden framställning l. stil förr äfv. bundet språk l. tal, vers, bunden form, förr äfv. bundet sätt, versform, förr äfv. bunden svenska (osv.), svensk (osv.) vers. Antingen medh löst heller medh bundit sätt blifwer alt skrifwit .. thet förra brukas almänt thet senare skalderna. Skogekär Bärgbo Ven. Förord (1680). Ett bundit Tal hållit vid Riksdagen åhr 1742. Benzelstierna Cens. 185 (1742). Författadt på bunden Latin. Lagerbring 1Hist. 3: 870 (1776). ANoreen i NordT 1896, s. 387 (: ”bunden” stil). Sägner .. affattade i bunden form. Cederschiöld KonSag. 34 (1910).
3) mus. till BINDA, v. 21 a ζ, i uttr. bundet föredrag, sångsätt o. d., musikaliskt föredrag osv. vid hvilket följden af toner sjunges l. spelas utan uppehåll mellan de olika tonerna, legato (motsatt: stackato). NF 9: 986 (1885). Svensson Sångmet. 49 (1889).
Spalt B 4586 band 5, 1924