| Publicerad 2006 | Lämna synpunkter |
TRADITION trad1iʃω4n, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) teol. om (sammanfattningen av) de från Jesus till apostlarna muntligen överlämnade lärdomar l. föreskrifter som (utöver bibeln) oförvanskat anses ha givits vidare åt kyrkans biskopar i generation efter generation; särsk. i uttr. den apostoliska traditionen. Sedan han sågh .. at Ewangelij Sanning och then Läran som Christus gifwit hafwer, war författat vthi skreffne Böker och vthi oskreffne Traditioner, them Apostlarna hade vtaff Christi egen Mun vpfångit. Schroderus Os. III. 1: 260 (1635). Bibliste .. så kallas de som endast hålla sig wid Biblen af dem som tillika antaga traditioner. Möller 1: 173 (1745). Före Nya Testamentets samling gåfvo Apostlarnes mundtliga undervisning (Traditionen) och Gamla Testamentet församlingarne ämne för läran. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 1: 140 (1834). I stället för att den Lutherska och Calvinska Läran förnekade giltigheten af all tradition .. utom de trenne symbolerne, antager (osv.). Agardh BlSkr. 1: 279 (1843). Att man (inom Sv. kyrkan) ser den apostoliska traditionen, en obruten kedja av utseende till (biskops)ämbetet tillbaka till Jesus själv, som en viktig del av sin kyrkotradition. DN 26 ⁄ 2 2005, s. A12.
2) jur. motsv. TRADERA 1: handlingen att tradera. AB 1840, nr 4, s. 3. Tradition kan .. verkställas utan mottagarens vetskap, exempelvis genom att lägga ett bref i hans låsta breflåda. Björling CivR 52 (1906). Enligt en redan i den romerska rätten bördig teori vore avlämnandet (tradition) av föryttrat lösöre villkor för äganderättens övergång. Hernberg Rättsh. 77 (1922). Någon tradition av byggnaden .. ledande till att avtalets innehåll bringades till tredje mans kännedom, har ostridigt icke vidtagits. 1NJA 1952, s. 409.
3) motsv. TRADERA 2: handlingen att muntligt l. skriftligt överlämna l. vidareföra kunskap l. berättelse l. sedvänja o. d. (från generation till generation); äv. konkretare, om enskild omgång av överlämnande. Thorberg ÖsterlSpr. 20 (1785). Utaf dessa Sånger hafva flera lämningar, igenom traditioner, ifrån de äldste tider blifvit bibehållne, först i minnet och i sednare tider äfven skrifteligen. Ossian 1: II (1794). Tradition eller öfverlemnande af begrepp. Geijer I. 5: 159 (1811). Hvilar icke i sjelfva verket all vår kunskap på tradition, då till och med vårt eget modersmål .. ej kan meddelas utan traditionsvis från mun till mun, d. v. s. på samma sätt som fornsagorna. Nilsson Ur. I. 4: 13 (1839). Före skrifkonstens tillkomst i landet måste traditionen varit vida mer lefvande och bestämd och säker än efter den. Nilsson Ur. I. 4: 43 (1843). (I vissamlingen) hade samlats ett 160-tal dikter med 92 melodier, de allra flesta upptecknade efter muntlig tradition. Arv 1948, s. 1. — jfr RUNSKRIFTS-TRADITION.
4) i konkretare anv. av 3, om överlämnad skildring av händelser l. tillstånd o. d. i det förgångna; berättelse l. sägen o. d.; jfr ARV-SÄGEN. Uthaff Man effter Mans traditioner, äro åboarne affskrämbde, att ingen törs taga ther en steen från (dvs. från hällkistan). Svedenfors Gränsb. 1: 24 (i handl. fr. 1667). Cuthullin, den käckaste Stridskämpe, som Irländske traditioner och poëmer omtala. Ossian 3: 27 (1800). Bergskulan var menniskans första hus. Alla de äldsta traditioner hänvisa dertill. Nilsson Ur. I. 3: 22 (1843). Det fanns .. endast en röd marmorsarkofag, ingen inskrift, det är blott traditionen bland folket, som utvisar platsen (för Julia Capuletis grav). Lagergren Minn. 4: 160 (1925). Studenterna gingo ut bland folket för att .. samla traditioner om äldre bosättningar, att uppteckna folksånger och fornminnen. Fornv. 1944, s. 67. Enligt en tradition, gängse inom Nydala kloster, skulle .. (biskop Kol) ha fungerat som Knut Erikssons kansler och ha avlidit samma år som denne. HT 1954, s. 269. — jfr FOLK-, ORTS-, SAGO-TRADITION m. fl.
5) om åsikt l. övertygelse l. skola (se SKOLA, sbst.2 7) l. kunskap o. d. baserad på erfarenheter gjorda under längre tid; praxis l. vana l. sedvänja l. bruk, särsk. i fråga om (verksamhet i samband med) firande o. d.; äv. i sg. best. l. pl. best., om sammanfattningen av sedvänjor o. d. inom ett kulturområde o. d.; äv. närmande sig l. övergående i bet.: ursprung l. historia. Bryta med, hålla på, följa, vårda traditionen (traditionerna). God, fin, gammal, levande tradition. Det är tradition att elda på Valborgsmässoafton. Det var viktigt för dem att skapa egna traditioner i familjen. Av tradition gör vi så. Sahlstedt (1769). Man kan vara en ypperlig och läsvärd författare, fast man icke befinner sig i jämbredd med dessa den franska traditionens tre strålande kronjuveler (dvs. Montaigne, Pascal o. La Rochefoucauld). Böök 4Sekl. 6 (1927). Traditionen att de som handlade med tobak voro immuna mot pesten, kvarlevde länge. Jensen o. Wåhlin Thompson Vällukt. 134 (1928). Förhandlingarnas resultat blir en smörgås på Grand Hotell. Det är en tradition vid denna lärdomsanstalt. Hedberg Prins 348 (1936). Ett samhällsskikt där allt, traditioner och sommarnöje och förmögenhet, går i arv inom släkten. Selander MarkMänn. 124 (1937). I fråga om boningshuset (på Råshults komministerboställe) förnekar forskningen dess linnæanska tradition. Fatab. 1948, s. 16. Det är nog inget större fel på Ekberg .. (Men han) är inte insatt i firmans traditioner. Jersild LedLörd. 5 (1963). — jfr FAMILJE-, KONST-, KULTUR-, RUNSKRIFTS-, RÄTTS-, SAMHÄLLS-, SANSKRIT-, SCEN-, SKOL-, SKRIFT-, SKÖRDE-, SLÄKT-, SPEX-, SPRÅK-, STUDIE-, TEATER-TRADITION m. fl. — särsk. mer l. mindre personifierat. Jag känner traditionernas makt. Rydberg Myt. 2: 327 (1889). Här är det .. den koloniala traditionen, som ensam bestämmer. Rösiö Benadirkust. 41 (1937). Tankegången möter ett hinder i legendens latinska huvudtext, sådan den tolkats av den senmedeltida traditionen. HT 1949, s. 144.
(3, 5) -BAND. band (i oeg. l. bildl. bet.) varmed ngn l. ngt är bunden (bundet) vid traditionen. Erixon Möbl. 2: XXVIII (1926). Helt och hållet knipsar inte Leo traditionsbanden. DN 20 ⁄ 7 1978, s. 13. —
-BETONAD, p. adj. som präglas av l. ger uttryck för tradition(er); äv. närmande sig l. övergående i bet.: traditionell. NärGickSkol. 335 (1934). Några lyriker av utpräglat traditions- och kulturbetonad läggning. Schück o. Warburg 3LittH 8: 3 (1949). —
-BEVARANDE, p. adj. som bevarar traditionen l. traditioner(na); äv. substantiverat; jfr -vårdande. Ahlberg FilH 1: 102 (1925). En starkt ålderdomlig och traditionsbevarande bygd. Rig 1958, s. 59. —
-BEVARARE. traditionsbevarande person l. institution o. d.; jfr -bärare. Hos kvinnorna, som ju av ålder varit traditionsbevarare, lever ännu den gamla slöjdhågen. SvSlöjdFT 1924, s. 109. HågkLivsintr. 17: 224 (1936). —
-BROTT. brott mot tradition(er). Av vanan har skapats en räddhåga för traditionsbrott. Lo-Johansson VagFrankr. 62 (1927). —
-BUNDEN, p. adj. bunden av l. vid traditioner; jfr -fast. 2NF 19: 1397 (1913). Den almquistska nationalismen är icke historiskt orienterad, icke traditionsbunden, utan modern. SvLittH 2: 312 (1919).
(1, 4, 5) -BÄRARE. om person l. institution o. d. som upprätthåller (o. vidareför) tradition(er); jfr bärare 2, 5 o. -bevarare. FoF 1916, s. 68. Från Irland berättas om traditionsbärare, som sagt sig kunna ”hundratals” sagor. Tillhagen Taikon 8 (1946). Vi är alla traditionsbärare och förmedlare av den kultur som omger oss. Fatab. 1961, s. 77. Det är en utmärkt utläggning vi här får av Paulus som apostel .. och traditionsbärare. KyrkohÅ 1961, s. 253. —
-ENLIG. som är i enlighet med vad som är tradition; ofta ss. adv.: enligt tradition(en); jfr -mässig. Wieselgren Waln LandsflH 280 (1934). Han hade .. inga pengar till inköp av de traditionsenliga tillbehören. Lindström Vindsröjn. 107 (1939). —
-FAST. som håller fast vid traditioner l. som har fasta traditioner, traditionsbunden; äv.: som är i enlighet med (gammal) tradition. De nya inbyggarne .. (har) spridt sig öfver .. (Bornholm) under en så sen tid, att ortnamn, antydande heden kult, ej kommo att bli traditionsfasta. AntT XVIII. 1: 295 (1905). Gammal traditionsfast bondekultur. UpplandNordM 6 (1926).
Avledn.: traditionsfasthet, r. Den traditionsfasthet, som är den katolska kyrkans styrka. Nilsson FolklFest. 13 (1915). —
(4, 5) -FORSKARE. jfr -forskning. UNT 9 ⁄ 10 1935, s. 3. (Att missförstånd kan uppstå) är en välbekant erfarenhet för varje traditionsforskare, och det är icke alltid frågare och sagesman förstå varandra vid första konfrontationen. Granlund Träkärl 15 (1940). —
(4, 5) -FORSKNING. forskning kring traditioner; särsk. (o. numera i sht i Finl.) sammanfattande, om forskning i etnologi o. folkloristik. Detta internationella samarbete gäller icke blott sagoforskningen utan även andra grenar av traditionsforskning och etnologi. SDS 27 ⁄ 10 1935, s. 18. Nordiska Museet inbjöd ett tjugotal nordiska institutioner, som bedriva traditionsinsamling och traditionsforskning, att sända representanter till en konferens. Fatab. 1963, s. 269. —
-FYLLD, p. adj. fylld av tradition(er), traditionsrik. Nu står julen för dörren, och då ju den högtiden är en av de mest traditionsfyllda vi ha, ligger det nära till hands att titta efter hur .. julfirandet sker ute i bygderna. DN 22 ⁄ 12 1929, s. 1. —
-HISTORIA.
1) till 1, 3, 4: vetenskaplig term för undersökningar av (bibel)texters resp. muntliga traditioners (se tradition 4) utveckling från de första urskiljbara förlitterära stadierna till definitiv skrift; jfr -historisk 1. NE (1995).
2) till 5: historia kring vissa traditioner; jfr -historisk 2. Martinson BakSvenskv. 237 (1944). Mötesplatser såsom Hultsfred .. och Malmen är oupplösligt förknippade med indelningsverket och spelar en stor roll i den egna bygdens traditionshistoria. TurÅ 1950, s. 172. —
-HISTORISK.
1) till 1, 3, 4; jfr -historia 1. Samma större, traditionshistoriska uppfattning af skriftalstrens bakgrund har Gunkel .. gjort gällande med hänsyn till patriarkberättelserna i Genesis. SD(L) 27 ⁄ 3 1904, s. 5.
2) till 5; jfr -historia 2. Den traditionshistoriska .. metoden .. gav den grundläggande principen i (Hyltén-Cavallius verk) Wärend och wirdarne: att studera det äldre svenska folklivet i det yngre. Rig 1967, s. 46. —
-KRETS.
1) (i fackspr.) till 4: sammanfattningen av med varandra (ur viss synpunkt) samhörande traditioner. Fornv. 1921, s. 29. (Den) agrariska traditionskretsen om sädesandar i djurgestalt. Arv 1952, s. 47.
2) till 5, om grupp av personer som har gemensamma traditioner; jfr krets, sbst.1 9 b. 3Saml. 31: 97 (1950). —
(4) -KÄLLA. (i fackspr.) jfr källa 2 c. Traditionskällornas uppgifter kunna .. verifieras och kompletteras genom naturgeografiska iakttagelser. Ymer 1949, s. 23. —
-KÄNSLA. känsla för traditionen l. traditioner(na). Blanck GeijerGötDiktn. 368 (1918). Även om folkets starkt inrotade traditionskänsla troligen uppskjutit det definitiva övergivandet av de gamla hävdvunna mötesplatserna, får man antaga, att detta skedde redan under 1500-talets tidigare hälft. Rig 1946, s. 103. —
(3, 5) -LINJE. jfr linje 11 d. Ni företräder också en annan förnämlig svensk traditionslinje: de litterära utlandsfararnas. 3SAH LIII. 1: 46 (1942). —
-LÖS. som saknar tradition. Jugendstil .. (dvs.) ett 1897 från tidskriften ”Jugend” .. härledt slagord, som betecknar en traditionslös modern riktning inom konstindustri, måleri m. fl. konstarter. 2NF 13: 249 (1910).
(3–5) -MATERIAL. (i fackspr.) jfr material, sbst. 1 d, o. -stoff. (Man har) sökt påvisa, att profeten Hesekiel .. arbetar med ett gammalt mytologiskt traditionsmaterial. 2NF 17: 513 (1912). I våra dagar spelar frågelistor stor roll vid insamlandet av traditionsmaterial. Rig 1963, s. 45. —
-MEDVETEN~020. jfr medveten 1 a. Fatab. 1953, s. 214. Den ena okonventionellt nyskapande, den andra traditionsmedveten. Form 1956, s. 217. —
-MÄSSIG. som överensstämmer med l. är karakteristisk för traditionen, i enlighet med traditionen; jfr -enlig o. traditionell. De i kristen tid omarbetade eller nydiktade nordiska hjältesångerna bevara traditionsmässigt ett .. mycket sväfvande geografiskt begrepp om Valland. Rydberg Myt. 2: 317 (1889). Langlet Ung. 250 (1934). —
-MÄTTAD, p. adj. jfr mätta, v. 2 b, o. -fylld, -rik. Denna säregna, traditionsmättade miljö. HågkLivsintr. 8: 271 (1927). —
(3–5) -OMRÅDE~020. om område (se d. o. 2) inom vilket viss tradition l. traditioner återfinns l. har spridits. (Det) gifves .. äfven utanför det judiska traditionsområdet motsvarigheter till dessa af barnen så omtyckta berättelsetyper. Hirn Barnlek 171 (1916). Inom det gammalsvenska området finner man i fråga om ringningsseden två skilda traditionsområden, ett nordostligt och ett sydvästligt. Bringéus Klockringn. 292 (1958). —
-RIK. rik på traditioner; jfr -fylld, -mättad, -tyngd. Stiernstedt Sneck. 17 (1924). I mycket god tid före helgen påminns vi av veckotidningarnas pysselråd och varuhusens läckra flerfärgsannonser om allt som måste till för att vi ska kunna fira en traditionsrik helg. Gaunt o. Löfgren MytSv. 24 (1984). —
(3–5) -SAMMANHANG~002, äv. ~200. (i sht i fackspr.) jfr sammanhang 5 (d). Vi ha .. berättelser från judiska lärde från det första och andra årh. e. Kr., vilka bevisligen stått i traditionssammanhang med den tid, då Pilatus var prokurator i Judeen. Ahlberg Världsåsk. 82 (1918). Att här finnes ett direkt traditionssammanhang styrkes av att den skånska barndräkten har bevarat samma livplagg, som de frisiska kvinnorna buro. Rig 1947, s. 10. —
(4, 5) -SPRIDNING. om förh. att traditioner sprider sig; äv. om sättet varpå spridningen sker. Rig 1944, s. 82. Arv 1957, s. 144 (om legend). Man kan .. urskilja två slag av traditionsspridning för adventsstjärnan i Sverige. Rig 1959, s. 123. —
(3–5) -STOFF. (i sht i fackspr.) stoff som tradera(t)s; jfr -material. Söderblom Gudstr. 225 (1914). Ett rikt traditionsstoff om nybyggarnas växlande och primitiva livsföring har här i bokens huvudkapitel publicerats och kommenterats. Rig 1949, s. 140. —
-TROGEN. som är trogen traditionen l. traditioner(na). Förhållandet, att utrikespolitiken i England går i vissa fåror, vid vars utstakande den ansvarige utrikesministern icke helt och hållet är oberoende af uppfattningen hos de traditionstrogna ständiga tjänstemännen i departementet. Vallentin London 316 (1912). —
(4, 5) -TROHET~02 l. ~20. trohet mot traditioner(na). Bergh LittKrit. 78 (1916). Som få andra jag känt, förenade han på ett sällsamt sätt orädd radikalism med en vacker och djup traditionstrohet. FrilansSkr. 8: 6 (1946). —
-TYNGD, p. adj. tyngd av lång tradition l. många traditioner; äv. närmande sig l. övergående i bet.: traditionsrik. IdrBl. 1935, nr 96, s. 5. Hotet består i att Guadeloupe nu anser tiden mogen att skrota alla traditionstyngda svensk-franska fördrag om frihamnsstatus och skattebefrielse. ICAKurir. 1985, nr 39, s. 14. —
(3–5) -UPPGIFT~02 l. ~20. uppgift som tradera(t)s l. uppgift om tradition(er). 3NF 6: 789 (1927). (Till läsarna) vill förf. rikta en bön att till honom meddela innehav av .. arbeten i korgteknik, där upphovet, åldern eller andra traditionsuppgifter är kända. Fatab. 1959, s. 175. De flesta av traditionsuppgifterna kring Gustav Vasas ankomst till och vistelse i Lübeck (kan) bekräftas eller göras sannolika av andra källor. Livrustk. 1961–63, s. 47. —
-UPPLÖSNING~020. upplösning l. uppluckring av traditioner(na) l. av traditionskänslan (inom ett samhälle). FoF 1932, s. 141. Urbaniseringens och traditionsupplösningens tid efter första världskriget. Rig 1977, s. 121. —
(3–5) -UPPTECKNING~020. särsk. till 5: uppteckning av tradition(er). Budk(Brage) 1924, s. 33. Tillhagen har .. gjort traditionsuppteckningar rörande dels folklig läkekonst i Ångermanland, dels ölbrygd på Gotland, dels arbetsliv vid Julita gård. Fatab. 1960, s. 299. —
(3, 5) -VIS, adv. gm tradering l. enligt (gammal) tradition. PoetK 1813, s. 6. Vi (studenter) vördade .. (Atterbom) traditionsvis, men vi tilläto oss den friheten att icke alltid begripa honom. Sturzen-Becker 1: 1 (1861). För att förstå .. (1700-talets skolliv) är nödvändigt att känna de seder och bruk, som traditionsvis gingo från släkte till släkte. Hagström Herdam. 4: 582 (1901). —
-VÅRDANDE, p. adj. som vårdar traditionen l. traditioner(na); jfr -bevarande. Böök SvStud. 133 (1913). Den metod, som hemslöjden använder för att fylla sin traditionsvårdande uppgift .. är först och främst att kopiera gamla mönster, eller att skapa nya mönster på grundval av de gamla. Form 1932, s. 135. —
-VÄRDE. om det värde som en tradition l. traditioner(na) har; äv. om värde ss. tradition. Estlander 11Årt. 5: 384 (1930). Människans ekonomiska rovdrift måste stävjas. Det går inte an att bara för snöd vinnings skull offra oersättliga skönhets- och traditionsvärden. TurÅ 1945, s. 62.
Spalt T 2191 band 35, 2006