Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BUND, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
(† utom i ssgn BUNDS-FÖRVANT) förbund; äfv. konkret, om de förbundna ss. helhet; i sht om politiskt förbund; stundom närmande sig l. öfvergående i bet.: förbundstraktat l. förbundsakt. GR 1: 4 (1521). Then Artikell vthi bundett som ther på lyder. Därs. 18: 196 (1546). Thet evangeliske bundet i Tysklandh. RP 6: 775 (1636). Så snart bundet voro oss emellan slutit. Därs. 8: 212 (1640). Dähnert (1784; med hänv. till förbund). — särsk. om kärleksförbindelse l. äktenskap, ”äkta förbund”. Wivallius Dikt. 109 (1641). Jag prisar ächta bund. Kolmodin QvSp. 1: 77 (1732).
-BRODER. bundsförvant. Linc. (1640; under förbunden). Sverige, och des Bundsbröder. FredsfördrSvDa. 1720, s. 10. Kellgren 3: 9 (1792). —
-BRYTARE. person l. stat som (svekfullt) bryter sitt förbund med ngn l. ngra andra. RelCur. 363 (1682). Celsius G1 2: 243 (1753). —
-DIREKTOR. titel för ledaren (A. Oxenstierna) af det 1633 stiftade förbundet i Heilbronn. AOxenstierna (1633) i SvarDaManif. 1644, s. P 1 a. jfr: (Axel Oxenstierna har) warit .. thet Evangeliske bundz Director. Emporagrius AOxenstierna 128 (1655). —
-FÖRVANT, se d. o.
Spalt B 4585 band 5, 1924