Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUND bun4, stundom äfv. (vid särskildt vårdadt uttal) bun4d, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. bunn; inhemsk motsvarighet till BUND, sbst.1, o. liksom detta i afljudsförh. till BINDA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgadt l. ålderdomligt) väfn. antal af 100 trådar i ränningen till en väf; jfr HÄRFVA, sbst., KNÄPP, PASMA. GbgMag. 1760, s. 458. Ekenmark Lb. 38 (1847). Norlind AllmogLif 236 (1912).

 

Spalt B 4585 band 5, 1924

Webbansvarig