| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BURRIG bur3ig2, adj. -are. adv. -T.
1) som har form af l. erinrar om ett ’burr’ (se BURR, sbst.1); upprufsad, rufsig, ruggig. Burrigt hår. Topelius 24: 296 (1862). Domherrar ha suttit burriga och tjocka .. i de försilfrade träden. SDS 1895, nr 14, s. 1. Väl kunde .. (Gyldén) då ibland se något burrig ut med sömnen i ögonen. ASScF XXIII. 9: 19 (1897).
2) (†) knarrig, vresig, fnurrig. Erkebiskopen är .. burrig och herrisk. Stenhammar Riksd. 3: 14 (1844). Bremer Hertha 394 (1856).
3) (†) pipig, porös. En liten klimp i Såppgrytan .. blir .. lös och burrig, som en simla in vti. Broocman Hush. 6: 73 (1736).
Spalt B 4601 band 5, 1924