Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BÄLTA bäl3ta2, ngn gg 40 (bä`lta Weste), sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or32.
af Linné bildad benämning på flera i (Syd)amerika lefvande trögdjur, utmärkta därigenom att djurens öfversida är täckt af ett benpansar hvars midt utgöres af flera, af mjuk hud skilda bälten; zool. i ngt utvidgad anv., om djur tillhörande familjen Dasypodidæ, armadill. Linné MusReg. XVIII (1754). Den tröga, bepansrade bältan, som älskar de förhatliga termiterna. Hedin Pol 2: 409 (1911).
-MUS. zool. bältdjur hörande till släktet Chlamydophorus Harl., gördelmus, sköldsork. Hagman FysGeogr. 206 (1903).
B (†): BÄLTA-DJUR, se A.
Spalt B 4761 band 5, 1924