Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BÄNDA bän3da2, v.3 -er, bände, bändt, bänd.
Etymologi
[afledn. till BÄNDE, sbst.3, l. primärt i förhållande till detta sbst. o. samma ord som BÄNDA, v.1 o. 2]
(numera knappast br.) med afs. på säd l. dyl.: binda samman i kärfvar. Rugen var .. ganska smått bänd. VDAkt. 1747, nr 48. Han .. / .. vältes, liksom halmen i kärfvar man bänder. Jensen Mickiewicz 251 (1898).

 

Spalt B 4769 band 5, 1924

Webbansvarig