Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
BÄRGSEL bær4jsel l. bär4j-, r. l. f.; best. -n ((†) -slen (-zlen) 2RARP 2: 469 (1723), Ahlquist Öl. 1: 407 (1822)); förr äfv. (jfr ssgsformerna bärgsle- o. bärgslo-) BÄRGSLA?, f.
1) (numera bl. i starkt bygdemålsfärgadt spr.) = BÄRGNING 2. Denne åhrs tijden (dvs. juli månad), då hwar man gierna ähr hemma wedh sin bärgzsell. RARP 6: 269 (1656). SD(L) 1902, nr 510, s. 3. — jfr HÖ-, RÅG-, SÄDES-BÄRGSEL m. fl.
3) (†) = BÄRGNING 5. Der han icke fich åthniuta någon Part i stombnen till bergssl åth een häst och Paar Koor. VDAkt. 1686, nr 213.
-TID. (bärgsel- 1822 osv. bärgsle- c. 1600—1736. bärgslo- 1687) skördetid. Bureus Suml. 39 (c. 1600). Den vackra rågen skadades af regn i bergseltiden. Rääf Ydre 4: 355 (1865).
B (†): BÄRGSLE-TID, se A.
C (†): BÄRGSLO-TID, se A.
Spalt B 4829 band 5, 1925