Publicerad 1925   Lämna synpunkter
BÖSVIKT, m.; best. -en; pl. -er (GR 11: 206 (1536), L. Paulinus Gothus Ratio 392 (1633)) l. -ar (Fosz 384 (1621)).
Ordformer
(bös- (böss-, bösz-) GR 8: 268 (1533), L. Paulinus Gothus Ratio 392 (1633). böse- LLaurentii Nyåhrspr. A 3 b (1618), Humbla Landcr. 108 (1740). -vikt (-wickt, -uickt(t), -uict, -uigt) GR 8: 268 (1533), BL 7: 350 (i handl. fr. 1604). -wicht (-uicht) GR 16: 118 (1544), Humbla Landcr. 108 (1740). — boszwijk Linc. Hh 3 b (1640). — bijsswith SUFinlH 3: 46 (1609))
Etymologi
[jfr ä. d. bøsvig(t); af t. bösewicht, af böse, ond (se BÖS), o. wicht, väsen (jfr VÄTT, tomte, andeväsen)]
(†) skälm, skurk. GR 8: 268 (1533). Then listighe Bösewichten och arghe fienden Dieffuulen. LLaurentii Nyåhrspr. A 3 b (1618). Humbla Landcr. 108 (1740).

 

Spalt B 4923 band 5, 1925

Webbansvarig