Publicerad 1903   Lämna synpunkter
CELEST seläs4t, adj.
Etymologi
[jfr t. cölest, ä. eng. celest, eng. celestial, fr. céleste, af lat. cælestis, himmelsk, af cælum, himmel]
1) i sht astr. som hör till l. rör stjärnhvalfvet l. himlarymden; jfr HIMMELSK samt TERRESTER. Ett valdt ställes terrestra meridian, hvilken .. alltid ligger midt under den förut determinerade celesta meridianen. Cronstrand Astr. 1: 5 (1840). Den celesta fysiken. L. A. Forssman i UVTF 10: 41 (1874). Att fotografera ”celesta” föremål. Lundin N. Sthm 371 (1888). Gravitationsastronomi eller Celest Mekanik. Dunér Astr. 147 (1899; öfverskrift).
2) (mindre br.) himmelsk, öfversinnlig, öfverjordisk; himla- l. himmel- l. himmels-. Ett sträfvande ”efter himmelskt och jordiskt tillika — af cælest sentiment och tillika ren natur”. C. J. L. Almqvist i Biogr. lex. 1: 138 (1835). Coelesta scener (som framställas af målare). Dens. Tre fruar 3: 49 (1843).

 

Spalt C 14 band 5, 1903

Webbansvarig