| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
CENSOR sän3sor2, sällan -ωr2, äfv. 40 (sä´nnsårr Dalin), m.; best. -n, numera sällan -en (Palmfelt i Saml. af verser på sv. 2: 3 (c. 1740), Callerholm Adam 1: 156 (1843)) sänsω4ren l. sensω4-, i best. anv. äfv. utan slutartikel (Key Tidn.-press. hist. 1: 184 (i handl. fr. 1688), L. Bygdén hos Benzelstjerna Censorsjournal XIII (1884)); pl. -er sänsω4rer l. sensω4– (sännsórärr Dalin). Anm. I ä. tid brukades ordet äfv. med lat. böjning. Benzelstjerna Censorsjournal VI (cit. fr. 1685). Schenberg (1739, under censorius).
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] titel för hvar o. en af de två öfverhetspersoner i det gamla Rom som hade dels att förrätta mantals- o. skattskrifning, dels att upprätta förteckning på senatens medlemmar, vid hvilka båda förrättningar de ägde att pålägga personer som förde ett (från gammalromersk synpunkt) klandervärdt lefnadssätt vissa straff, dels slutligen att ordna statens finansväsende o. allmänna arbeten; äfv. om personer som hade i ngn mån liknande värf utanför Rom (jfr ex. fr. Callerholm nedan). Schenberg (1739, under censorius). Then (rening), som ordenteligen förrettades genom en Censor hvart femte år, kallades Lustrum statum. Wennerdahl Lex. myth. 358 (1748). Björkegren (1788, under cens). Medborgarena i kolonierna och de fria städerna inregistrerades der af sina egna censorer, enligt en af Romerska censorerna föreskrifven form. Callerholm Adam 1: 156 (1843). Tvåtalet i fråga om censorerna fasthölls så strängt, att, om den ene censorn dog eller på annat sätt försattes ur tjänst, den andre ej rättsligen kunde företaga någon embetshandling. Centerwall Rom. fornk. 281 (1884).
2) (mindre br.) i allmännare anv.: (sträng) sededomare. Heinrich Scheller 140 (1828). Ungdomen, trotsande den hårda censorn (Krysanteus), samlade sig .. kring Epikuros’ vanslägtade lärjungar. Rydberg Ath. 453 (1859, 1866).
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] titel för ämbetsman som har att utöfva censur (se d. o. 2); äfv. om person som tillfälligt utöfvar ifrågavarande uppdrag; ngn gg i öfverförd o. bildl. anv.: (sträng) granskare, recensent. Vet I väl (I stackars verser) hvad det är för äfventyr at våga / För eder stackars små, när som I kommen ut / Och måsten undergå Censorens skarpa lut, / Som icke skonar Vers och Dickter som ei dåga? Palmfelt i Saml. af verser på sv. 2: 3 (c. 1740). Thorild 2: 170 (1786). J. Strahlmann i Mnemosyne 1820, s. 201 (om recensent). Det skall .. i Helsingfors, inrättas en Censur för alla .. litteraira arbeten, .. hvilken .. kommer att utgöras af en Censur-Comité med tillförordnade särskildte Censorer i visse Städer. SPF 1829, s. 508. Konv.-lex. 1: 251 (1845; om censor vid teatern). Rydin Yttr.-frihet 77 (1859). Sedan den borgerliga makten i serskilda länder begynt att .. genom kungliga censorer utöfva censorsmakt öfver skrifters politiska innehåll. Därs. 78. Oaktadt censorn gifvit imprimatur, (blef) författaren .. dömd till fängelse. Därs. Särskildt synes (de svenska) censorerna hafva vinnlagt sig om språket (i de granskade skrifterna), och sålunda hafva de i detta afseende tillika utgjort .. (ett) slags publik smakdomstol. L. Bygdén hos Benzelstjerna Censorsjournal XVIII (1884). — jfr BOK-, PRESS-, TEATER-, UNDER-, ÖFVER-CENSOR.
Anm. till 3. Ss. officiell titel för ifrågavarande ämbetsman i Sv. brukades, så länge ämbetet fanns (dvs. 1686—1766), o. brukas ännu stundom i historisk framställning den rent lat. benämningen censor librorum (motsv. fr. censeur des livres). Key Tidn.-press. hist. 1: 184 (i handl. fr. 1688). Nicolaus Rubens, blef .. af Konung Carl XI. til förste Kongl. Censor-Librorum förordnad. Rüdling Suppl. 571 (1740). L. Bygdén hos Benzelstjerna Censorsjournal XI (1884). O. Sylwan i Hist. tidskr. 1893, s. 123.
4) skolv.
a) [jfr fr. censeur] person som blifvit förordnad att vara närvarande vid vissa examina, i sht mogenhetsexamen, o. vaka öfver att icke några underhaltiga examinander godkännas. Den muntliga examen .. anställes under ledning och tillsyn af en eller flere utaf Oss förordnade Censorer. SFS 1862, nr 25, s. 2. Afgångsexamen förrättas (i Danmark) vid skolorna och inträdesexamen vid universitetet är afskaffad: Examen förrättas i närvaro af tillkallade Censorer. Svedelius Statsk. 1: 213 (1868). NF 19: 263 (1895). — jfr EXAMENS-, FACK-CENSOR.
b) (i Finl.) om elev som blifvit förordnad att under lärarens frånvaro vaka öfver ordningen i klassen: ordningsman; jfr KUSTOS. SPF 1843, s. 358. Hösten 1838 infördes (vid Borgå gymnasium) s. k. censorer. Strömborg Runeberg IV. 1: 144 (1896).
Anm. till 4. Den rent lat. förb. censor morum, eg. sededomare, förekom förr ss. benämning på en af lärarna vid ett gymnasium hvilken blifvit förordnad att biträda rektorn vid ordningens upprätthållande. Konv.-lex. 1: 250 (1845). Dalin (1850).
(3) -JOURNAL~02. G. Benzelstjernas censorsjournal. (1884; titel). —
-KOLLEGIUM~0200. särsk. till 4 a.
-MAKT~2.
2) till 3. Att han (dvs. Schütz) enkannerligen mot Rudbeck gjorde gällande sina anspråk på censorsmakt. Atterbom Minnest. 1: 64 (1847). Rydin Yttr.-frihet 78 (1859). —
(3) -MYNDIGHET~200 l. ~102. Den offentliga maktens censorsmyndighet öfver den inhemska pressen. Rydin Yttr.-frihet 75 (1859). konkret. Inqvisitionstribunalen (voro också) censorsmyndigheter. Därs. 77. —
-MÖTE~20. särsk. till 4 a: af censorer vid allmänna läroverken (efter fullgjorda censorsresor) hållet möte, hvarvid frågor rörande mogenhetsexamen behandlas; jfr -KOLLEGIUM, -SAMMANTRÄDE. Rundgren i 3 SAH 2: 33 (1887). —
(4 a) -RESA~20, sbst. —
(4 a) -SAMMANTRÄDE~1020, äfv. ~2010. jfr -MÖTE. De censorssammanträden, som omedelbart följa på afgångsexaminas afslutande vid våra läroverk. Ped. blad 1875, s. 39. NF 3: 158 (1878). —
-SYSSLA~20, sbst.
-TID~2. tid under hvilken ngn är censor. NF 3: 98 (1878; till 1). L. Bygdén hos Benzelstjerna Censorsjournal XV (1884; till 3). —
(3) -VÄSEN~20 l. -VÄSENDE~200. (Antikvitets-)Kollegii hela sträfvan är att infringera (dvs. göra om intet) Kongl. M:jts ädla tydning af censors-väsendet. O. Rudbeck (1685) enl. Atterbom Minnest. 1: 197 (1847). —
-ÄMBETE~020, äfv. ~200.
1) till 1. Sjögren (1775, under censura). Kolmodin Liv. 3: 206 (1832). Boëthius Hist. läsn. 1: 272 (1895).
Spalt C 41 band 5, 1903