Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
CENTRIPETAL sän1tripeta4l, adj.; adv. -T.
1) eg.: som söker l. sträfvar l. riktar sig mot medelpunkten; som sträfvar att närma ngt till en medelpunkt.
a) (i sht i ssgr) mek. i eg. anv. Ingen kropp kan röra sig uti en Cirkel eller Ellipse, såsom Planeterne göra, om det icke är en viss så kallad Centripetal kraft, som ständigt drager honom til Centrum af Cirkelen eller focus af Ellipsen. P. Wargentin i VetAH 15: 85 (1754). Dalin (1850). Anm. I språkprofvet från VetAH kan ssgn CENTRIPETAL-KRAFT föreligga.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] anat. o. fysiol. om nervtråd l. nervbana: som leder underrättelser l. intryck från ngt kroppens organ till nervsystemets centralorgan (hjärnan o. ryggmärgen), inåtledande; äfv. om process i l. intryck o. d. förmedlad(t) af centripetal(a) nerv(er). Känselnerverna äro centripetala nerver. N. Dahlin i Hygiea 1839, s. 161. De centripetalt ledande nervrören. E. J. Bonsdorff i Acta soc. scient. fenn. 9: 166 (1868). En centripetal nervprocess. Schéele Själsl. 11 (1894). Klercker Människokroppen 318 (1902).
-LAG~2, r. l. m. (knappast br.) D. Melanderhjelm i VetAH 33: 307 (1772). Samma centripetal-lag, hvilken hufvudplaneterne följa .. är lika gällande uti Jupiters och Saturni planetsystemer. Dens. Astr. 2: 351 (1795).
Spalt C 74 band 5, 1904