Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PETITION pet1iʃω4n l. pe1t-, äv. -itʃ- (– -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
till en offentlig myndighet (t. ex. till Kungl. Maj:t, regeringen, regeringsledamot, riksdagen) riktad (skriftligen avfattad) hemställan l. begäran (om vidtagande av viss åtgärd) från enskild person l. (vanl.) grupp av personer. Ingå med, inlämna, ingiva, överlämna, framlämna en petition. Tillbakavisa, avslå, avvisa en petition. PT 1791, nr 20, s. 2. En deputation, som .. öfverlämnade en mängd med talrika underskrifter försedda petitioner om en ny representation. De Geer Minn. 1: 226 (1892). — jfr MASS-, STORM-PETITION.
-RÄTT, r. l. m. [jfr t. petitionsrecht] rätt att framställa petitioner; särsk. (förr) statsvet. om riksdagens rätt att (till Kungl. Maj:t) framställa förslag (komma med initiativ) i frågor som lågo utanför området för riksdagens beslutanderätt. SC 1: 1 (1820). Reuterskiöld Grundlag. 695 (1926). —
-VÄG. [jfr t. petitionsweg] om metoden att begagna sig av petition(er); i sådana uttr. som på l. i petitionsväg, gå petitionsvägen. Frey 1844, s. 461.
PETITIONÄR1004 l. 0104, m.||ig. [jfr t. petitionär, eng. petitioner, fr. pétitionnaire] person som petitionerar om ngt; undertecknare av en petition. SC 1: 351 (1820). SvRiksd. I. 3: 552 (1933).
Spalt P 766 band 20, 1953