Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CENTURION sän1tɯriω4n l. -tu-, stundom 0104 l. sen-, stundom -å4n (-ón Dalin); best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid förekom ordet stundom med lat. böjning. Wennerdahl Lex. myth. 146 (1748).
Etymologi
[jfr fr. o. eng. centurion, af lat. centurio, -ōnis, af centuria (se CENTURIA)]
1) motsv. CENTURIA 1: magistratsperson som under den ä. romerska tiden stod i spetsen för en centuria. Centerwall Rom. fornk. 421 (1891).
2) motsv. CENTURIA 2: befälhafvare för en centuria. Höfwitzmännerna beropade (dvs. sammankallade) Centurionerne eller Vnderbefalningzmännerna. Schroderus Liv. 801 (1626). Vid hvarje Manipel voro två Centurioner. Lindfors Rom. antiqv. 333 (1814). Rydberg Rom. d. 53 (1882). Centerwall Rom. fornk. 564 (1891). — jfr UNDER-CENTURION.
Ssgr: CENTURION-, äfv. CENTURIONS-BEFATTNING 1003~, stundom 0103~020. —
-GRAD~2. (centurion-) Centerwall Rom. fornk. 565 (1891). —
-PLATS~2. (centurion-) Därs. 565. —
-TJÄNST~2. (centurion-) Cavallin Lat. lex. 1: 267 (1873). —
-VAL~2. (centurion-) Därs.

 

Spalt C 79 band 5, 1904

Webbansvarig