Publicerad 1905   Lämna synpunkter
CUMULUS kɯ4mulus, r.; i best. anv. utan slutartikel; pl. cumuli.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. cumulus; af lat. cumulus, hög, massa (jfr ACKUMULERA). Ss. meteorologisk term infördes ordet af engelsmannen L. Howard i hans arbete Modifications of clouds (1803)]
meteor. benämning på en viss molnformation: stackmoln, sommarmoln. Cumuli .. höja sig i afrundade massor från en rätlinig bas vid horisonten, liknande aflägsna snöberg. Somerville Geogr. 2: 37 (1856). Thomée Blanc 1: 100 (1865). Hildebrandsson Buchan 126 (1874). Cumuli, stackmoln, täta, ofvantill med afrundade flikar försedda moln. Rubenson Naut. meteor. 45 (1880). H. Hildebrandsson i Forh. skand. naturforsk. 1892, s. 371.
Ssgr: A: CUMULI-FORM, -MOLN, se B.
B: CUMULUS-FORM300~2. (cumuli-) NF 3: 677 (1879). —
-MOLN~2. (cumuli-) Hildebrandsson Buchan 126 (1874).
Anm. Dessutom förekomma äfv. några efter lat. språkets lagar bildade ssgr: cumulo-cirrostratus, moln bildadt gm en förening af cumulus o. cirro-stratus, nimbus (Scheutz Jorden 91 (1856), Hildebrandsson Buchan 129 (1874)), cumulonimbus, moln af en mellantyp mellan cumulus o. nimbus (H. Hildebrandsson i Forh. skand. naturforsk. 1892, s. 371), samt cumulo-stratus, moln af en mellantyp mellan cumulus o. stratus (Somerville Geogr. 2: 37 (1856), NF 11: 215 (1887)).

 

Spalt C 258 band 5, 1905

Webbansvarig