Publicerad 1905   Lämna synpunkter
CYANIN sy1ani4n, n. l. r.; best. -et l. -en.
Etymologi
[jfr t. cyanin, eng. cyanine, bildade medelst den i kemiska ämnesnamn vanliga afl.-ändelsen -in(e) (-in) af gr. κύανος, adj., i nylat. motsvaradt af ett cyanus (jfr CYAN, sbst.1)]
kem. benämning på ett vackert blått kväfve- o. jodhaltigt färgämne af obekant konstitution; jfr KINOLIN-BLÅTT o. LEPIDIN-BLÅTT. Keyser Kem. 3: 352 (1876). Cyanin, chinolinblått .. bildar präktigt metallgrönt glänsande kristaller. Roosval Schmidt 199 (1896).
Ssg: CYANIN-KRISTALL103~02.

 

Spalt C 261 band 5, 1905

Webbansvarig