Publicerad 1905   Lämna synpunkter
CYANOMETER sy1anome4ter l. syan1– l. sya1n-, l. -å- l. -ω- (syanåmétr Dalin), r. l. m.; best. -n; pl. -trar.
Ordformer
(kyano- G. Dalin (1871; jämte cyano-), NF 3: 695 (1879; jämte cyano-))
Etymologi
[liksom t. o. eng. cyanometer af fr. cyanomètre, af gr. κύανος, adj., i nylat. motsvaradt af ett cyanus (jfr CYAN, sbst.1), o. gr. μέτρον, mått (se METER); jfr med afs. på bildningssättet BAROMETER, TERMOMETER m. fl. Namnet gafs år 1791 åt ifrågavarande instrument af dess uppfinnare, fransmannen Saussure]
fys. instrument hvarmed man bestämmer intensiteten af himlens blåa färg; jfr KOLORIGRAD. Edelcrantz Telegr. 86 (1796). Scheutz Jorden 102 (1856). Ingen af de hittills konstruerade cyanometrarna har visat sig tillräckligt tillförlitlig. NF 3: 696 (1879). Kruhs Jordkl. 1: 484 (1881).

 

Spalt C 262 band 5, 1905

Webbansvarig