Publicerad 1905   Lämna synpunkter
CYKLAMEN sykla4men, stundom 032, r. l. m.; i best. anv. utan slutartikel; pl. =. Anm. I ä. tid förekommer ordet med lat. böjning. Tagh .. Ciclaminis, Curbis .., aff hwario itt lodh. B. Olavi 6 b (1578).
Ordformer
(siclamen Miniaturskolan 8 (1784; men s. 63: cyclamen). cyclaminum — ∪ — ∪ Spegel)
Etymologi
[jfr t. o. eng. cyclamen, fr. cyclame(n), af mlat. cyclamen, af lat. cyclaminos, cyclaminon, cyclaminum, af gr. κυκλάμινος, κυκλάμινον, κυκλαμίς, alpviol, ytterst af κύκλος (se CYKEL, sbst.1). Namnet har sannol. gifvits åt ifrågavarande växt med syftning på dess till en plattad rund skifva utvidgade jordstam]
(individ l. art af) det till familjen Primulaceæ hörande växtsläktet Cyclamen Lin.; i sht om arten Cyclamen europæum Lin., alpviol; jfr BRUD-BRÖD, JORD-BRÖD, SVIN-BRÖD. Spegel Guds verk 130 (1685). Tidn. f. trädg.-odl. 1874, s. 29. För att få särdeles vackra Cyclamen begagnas ständig men svag eldning (i drifhuset). Därs. 1878, s. 11. En bukett blekvioletta cyklamen. Bring Daudet Tart. på Alp. 131 (1897). På alla klippafsatser (å en angifven plats i Palestina) blommar violett cyclamen. Lagerlöf Jerus. 2: 114 (1902).
Ssgr: CYKLAMEN-ART030~2. Cyclamen-arterna finnas vilda i löfskogar i Orienten, i Schweitz och södra Europa. Sv. trädg.-fören. tidskr. 1871, s. 88. —
-BLOMMA~20. Tamm Sammans. ord 45 (1900). —
-ODLARE~200. Tidn. f. trädg.-odl. 1878, s. 5. —
-ODLING~20. Därs. —
-ROT~2. —
-STÅND~2.
Anm. Af cyklamen har medelst den i kemiska ämnesnamn vanliga afl.-ändelsen -in bildats ordet cyklamin104 [jfr t. o. eng. cyclamin, fr. cyclamine] ss. benämning på ett i cyklamen- o. primulaarter förekommande giftigt ämne. NF 20 (1896).

 

Spalt C 268 band 5, 1905

Webbansvarig