| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
DAGVAKT da3g~vak2t (da`gvakt Weste), i bet. 1 o. 2 a r. l. f. (m. Weste, Kindblad (1868)), i bet. 2 b m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
1) abstr. — särsk.
a) vakt(tjänst) under dagen; i militäriskt fackspr. numera knappast br. Ingen then i Dagewacht uthi Porterne förordinerat är, fördriste sigh at vptaga eller qwällja Böndernes Hästar. Sthms stadsord. 1: 4 (1646). På Dagvakten bör han (dvs. styckjunkaren) efterse at Canoner och Portar äro i ordning. Tj.-regl. f. fl. 1790, s. 46. En dag vi(d) middagstimman, när .. trenne af besättningen (på fartyget) höllo den vanliga dagvakten. Strinnholm Vas. 3: 247 (1823).
b) [jfr DAG I 1 c β] sjöt. vakt ombord å fartyg vid dagens inbrott, mellan kl. 4—8 på morgonen; jfr DIANA samt EFTERMIDDAGS-, FÖRMIDDAGS-, HUND-, MIDDAGS-, MORGON-, NATT-VAKT o. PLATT-FOT. Norberg Vial 110 (1782). Dagvakten .. emottogs af andre Styrmannen. Gosselman S. o. N. Amer. 2: 26 (1833). Naut. ordb. (1840). NF (1879).
c) sjöt. tiden för dagvakt (i bet. b). Wrangel Sv. fl. bok 347 (1898). — särsk. i förb. på dagvakten. Vi .. lade bi .. ut ifrån landet öfver natten, samt stodo åter in på dagvakten. Gosselman S. o. N. Amer. 2: 13 (1833). Vinden hade återigen friskat på dagvakten. Dens. S. Amer. 57 (1842).
2) konkret.
a) koll.: afdelning som förrättar dagvakt (i bet. 1 a); i militäriskt fackspr. numera knappast br. 3 personer, som war theras (dvs. fångarnas) daguacktt. Brahe Kr. 10 (c. 1585). Komo theras (dvs. ryssarnas) förtraff oförwarendes in vppå the Swenskes dagwacht. Tegel G. I 2: 322 (1622). (Den svenska förposten) försvarade sig manligen tildess dag-vakten ur staden kom honom til hielp. Dalin Hist. III. 1: 455 (1761). — bildl. Nyblom Hum. 265 (1874, 1883).
b) person som förrättar dagvakt i (bet. 1 a); jfr DAG-VÄKTARE. På Eubœas höjder qvarlemnade de (dvs. hellenerna) dagvakter. Carlstedt Her. 3: 154 (1833; gr. ἡμεροσκόπους). — särsk. järnv. person som är anställd för att bevaka järnvägslinje osv. om dagen. Der nattåg äro anordnade, skall .. den ene banvakten tjenstgöra som dag- och den andre som nattvakt. Tj.-ordn. v. banafd. 15 maj 1875, s. 5. Dagvakten J. P. PT 1898, nr 240 A, s. 3.
Spalt D 173 band 6, 1906