Publicerad 1908   Lämna synpunkter
DEBARKERA deb1arke4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DEBARKEMANG.
Ordformer
Etymologi
[jfr holl. debarqueeren, t. debarkieren, eng. debark, af fr. débarquer, af dé- (lat. dis-, i tu, åtskils) o. barque, lastbåt (se BARK, sbst.2). Jfr EMBARKERA. — I formen barqvera torde den obetonade stafvelsens förlust bero på samma vid lånord (i folkligt tal) uppträdande företeelse hvarigenom t. ex. INSPEKTOR blifvit spektor]
i sht mil. o. sjöt.; motsatt EMBARKERA.
1) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr.] (numera bl. i fackspr.) tr.: landsätta, urskeppa (i sht trupp o. d.). Een dehl af guardiet ligga redan här medh sina skiep och skal debarqueras. Carl XII Bref 40 (1700). Låta debarkera trupper från sin eskader. Gustaf III (1789) hos Warburg Ehrensvärd 251. Sedan jag låtit kanonera Citadellet med framgång .., lät jag debarquera 250 Man af Regementet Malta. SP 1809, nr 47, s. 1. Att .. medförda trupper (må kunna) debarkeras. G. Dyrssen i Nord. tidskr. 1895, s. 101. (Vi) lade i land vid sjöns nordvästligaste vik, hvarest vi skulle debarkera oss själfva och vår medförda tross. C. Bratt i Sv. turistfören. årsskr. 1904, s. 120 (i efterbildning af fackspr.). — i numera knappast br. förb. Under Barqveringen til Landet. Törngrenska målet 169 (1801). (Jag) går .. ut med Post-Jagten, at Barqvera några saker i land. Därs. 170.
2) intr.
a) [jfr motsv. anv. i holl., eng. o. fr.] i eg. anv., i sht om trupp o. d.: landstiga l. gå i land (från ett fartyg). Swedberg Schibb. 262 (1716). Biurman Brefst. 216 (1729, 1767). Engelska trupperna förnekas ännu att debarkera, om de icke vilja låta employera sig mot Seland. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 105 (1808). En nyligen debarquerad resande. Gosselman S. o. N. Amer. 1: 73 (1833). Sker debarkering på redd med pråmar eller slupar, böra .. hela kompanier eller bataljoner .. på en gång debarkera. Tj.-regl. 1858, 2: 349. Fliesberg Handb. f. köpm. 2: 207 (1900). — i bild. Sedan vi debarkerat från vår rullande ark, gingo vi in i ett rum på hotellet. Quennerstedt Smålandsm. 95 (1891; om urstigandet ur en vurst); jfr b.
b) [jfr motsv. anv. i fr.] (i sht skämts.) oeg.: (med samma omständlighet som en militärisk trupp) stiga ur l. af ett åkdon, ett järnvägståg o. d. Ett par hundra personer hade infunnit sig vid östra stationen för att motta den stora rymmerskan (dvs. en förrymd elefanthona), som efter skedd debarkering med förbundna ögon .. långsamt stapplade i väg promenaden uppför. Arbetet 1907, nr 35, s. 3 (kan äfv. föras till 1). — (numera föga br.) med prep. ur. (Vid Virsbo-sjön) upphörer landsvägen, .. och der måste den åkande debarquera ur sitt åkdon, i fall han ämnar sig längre. Unge Dal. 1: 7 (1829, 1831).
Ssgr: DEBARKERINGS-CHEF1030~2. chef l. ledare vid en debarkering. Tj.-regl. 1858, 2: 348. Bæckström Sjökr. 1: 309 (1887). 2 NF 5: 1466 (1906). —
-ORT~2. jfr -PLATS, -STÄLLE. (Skulle proviant) icke i debarkerings-orten vara att tillgå. Tj.-regl. 1858, 2: 349. En lämplig debarkeringsort. E. Söderhielm i Ill. mil.-revy 1898, s. 62. —
-PLATS~2. jfr -ORT. SFS 1863, nr 35, s. 3. —
-RULLA~20. rulla öfver det manskap som debarkerat l. skall debarkera. (Före debarkering skall det afpolletterade manskapets hälsotillstånd) antecknas .. å medföljande debarkeringsrulla eller poletter. Regl. f. fl. 1834, 1: 3. —
-SLUP~2. Fersen Hist. skr. 5: 207 (c. 1790). —
-STÄLLE~20. jfr -ORT. SFS 1863, nr 35, s. 3.

 

Spalt D 406 band 6, 1908

Webbansvarig