Publicerad 1908   Lämna synpunkter
DEKOMPOSITION dek1ompω1sitʃω4n l. de1-, l. -pωs1– l. -på1– l. -pos1-, l. -iʃ-, äfv. 01004, r. (f. Dalin (1850), Kindblad (1868)); best. -en, ä. o. hvard. i mellersta o. norra Sv. äfv. = (Berzelius Kemi 2: 136 (1812, 1822)); pl. -er.
Etymologi
[jfr t. dekomposition, eng. decomposition, fr. décomposition (alla i bet. II); se för öfr. I nedan]
I. [bildadt (sannol. i sv.) i anslutning till KOMPOSITION l. till DEKOMPOSITUM I a för att i st. f. detta senare tjänstgöra ss. förled i ssgr; jfr nylat. decompositio i bet. ’dubbelt sammansatt ämne’] språkv. = DEKOMPOSITUM I a; nästan bl. i ssgr.
II. [med afs. på bet:s uppkomst jfr under DEKOMPONERA] (knappast br. utom i fackspr., se nedan) vbalsbst. till DEKOMPONERA. Höijer 3: 166 (c. 1810). G. Dalin (1871). — särsk. (fullt br.) kem. till DEKOMPONERA a: sönderdelning (af ett ämne); jfr ANALYS. Wallerius Chem. phys. II. 3—4: 467 (1768). At Vitriol-syran i denna eld-graden lider någon decomposition, är ej troligt. C. W. Scheele i VetAH 35: 101 (1774). Arseniksyrliga jordarter fås genom dubbel decomposition af arseniksyrligt alkali med jordsalter. Berzelius Kemi 2: 71 (1812). Decomposition af sårsecretet. Söderbaum Listers met. 15 (1877). Att använda magnesia i stället för kalk till dekomposition af klorammoniumet. Tekn. tidskr. 1878, s. 238.
Ssgr: (I) DEKOMPOSITIONS-FOG10103~, äfv. 01003~2. fog emellan en sammansatt förled o. senare leden i ett dekompositum. S inflickas i dekompositions-fogen. Tamm Sammans. ord 13 (1900). —
(II) -FÖRMÅGA~020. Electriska stapelns decompositionsförmåga. Berzelius i VetANH 33: 65 (1812). —
(I) -LED~2. Tamm Sammans. ord 15 (1900). —
(II) -PROCESS~02. upplösnings- l. sönderdelningsprocess. Thorell Zool. 1: 130 (1860).

 

Spalt D 538 band 6, 1908

Webbansvarig