| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
DELIKAT del1ika4t l. de1– (– -át Dalin), adj.; n. o. adv. =; komp. -are.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (mycket) välsmakande, (mycket) god, läcker. (Västgöta-) Osten är fast godh och delicat. Palmcron Sund. sp. 87 (1642). Garnera them (dvs. ”pastejhusen”) .. medh steekt eller kokat Kiött, thet som rätt delicat och läckert är. Sale Kocken 138 (1664). (En ört som) hafwer en fin delicat smak. Holm N. Sv. 189 (1702). Mig blef föresatt ett tjäderbröst, .. det smakade delicat. Linné Ungd. 2: 31 (1732). Bellman 5: 108 (c. 1775). En delicat frukost framsattes med mjölk, smultron och madeira. Törneros Bref 1: 281 (1827). (Päronen) voro alldeles raggen så delicata. Stenhammar Riksd. 2: 180 (1840). En delikat aborre. Sturzen-Becker 2: 123 (1841, 1861). Kräftorna, som utgjorde en delikat mellanrätt. SD 1907, nr 268, s. 6. — särsk. (numera föga br.) i förb. delikat traktera (sig l. ngn annan). Hans Durchleuchtigkeit .. bad mig följa med Öfwerste Brandt till måhltidz .. hoos hwilken jag blef delicat tracterad. R. Petré (1707) i Karol. krig. dagb. 1: 120. Nordenheim Lower Beskr. om hafren 24 (1724).
2) [jfr motsv. anv. i ä. eng., fr. o. lat.] (numera knappast br.) i sht om person: granntyckt, kinkig, grätten, kräsen, kräsmagad, nogräknad; äfv. i öfverförd anv. (jfr 3); begifven på l. svag för elegans l. lyx, veklig. The granna (Delicat(a) Personer, krätzlighe) (fortskaffas) vthi Sängbåår. Schroderus Comen. 456 (1640, 1647). The delicate och Kräszmage Menniskior. Rudbeckius Luther Cat. 59 (1667). Kan jag icke weta om min enfaldighet skulle så förnöja delicate borgare, som gemene bönder. J. M. Sundius (1697) hos Cavallin Herdam. 3: 346 (yttradt af en landtpräst hvars förflyttande till Hälsingborg ifrågasatts). Vill bonden och (till påcker) / Nu med bli delicat? / Gien gröt och ey ärtskåcker, Så vet han thet är mat. Runius Dud. 27 (1711). (Jag) skulle tillrådha sådant (tilldelande af beröm) skiedde sparsamare, att ike dhe Delicata sinnen måtte råka i wämielsse der öfwer. C. Polhem (1715) hos Swedenborg Opera de reb. nat. 1: 235. Vara delicat i mat, granlagad. Serenius (1734; under curious). Silkesmaskarne, de ädla Creaturen, gå våra delicate ock prålaktiga sinnen oförlikneligen tilhanda i denna saken (vid förfärdigande af klädesplagg). De Geer Præs. i VetA 1744, s. 12. (Åkerbär) åstundas äfven af de förnämste Fruntimer och delicataste munnar. Linné i VetAH 23: 193 (1762). Med åhren blir man delicatare och granlagare uppå maten och födan. Höpken 1: 395 (1771). Det är ock en faslig delicat smak. SP 1779, s. 511.
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] noggrann i fråga om uppfyllande af hederns l. blygsamhetens minsta fordringar; ömtålig; i fråga om uppfyllande af anständighetens l. konvenansens fordringar: fin, höfvisk, taktfull, grannlaga, finkänslig. I et rikt ämne, der man kunde säja mycket, säger jag allenast några ord. För et delicat Sinne kan detta ej vara någon gåta. Nordenflycht QT 1746—47, s. 84 (i fråga om beröm). En hyfsad och delicat penna. SP 1780, s. 1162. Man vare äfven i ägtenskapet blygsam, kysk, delicat .. i sina kärleksbetygelser. Rademine Knigge 2: 48 (1804, 1810). Min morbror har tillbjudit mig fritt bord hos sig och äfven bostad … Detta skedde på det delikataste sätt i verlden. C. Livijn (1805) hos Hjärne Dag. f. drabbn. 164. Delicat skämt — äfven et delicat persifflage (är) .. möjligt. Höijer 3: 61 (1810). Man behöfver ej vara skarpsynt eller delikat, för att .. finna plumpa uttryck eller så kalladt pöbelovett i Journalen. Polyfem I. 38—39: 4 (1810). Då du skrifver till Ling, så beröm honom för Guds skuld intet … Det fins ingen mera delikat i detta afseende. C. A. Agardh (1810) i Bref rör. N. skol. hist. 165. Grefven kände sig alltför delikat, att ens visa sig. Almqvist Hind. 65 (1833). Det är högst litet delikat af herr Borgenstjerna att så der utan krus bryta vårt trefliga lag. Carlén Skjutsg. 176 (1841, 1869). GHT 1896, nr 138 B, s. 1. — jfr: Delikat .. (om person) Kinkig, ömtålig, laggrann. Dalin (1850).
4) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] fin. — särsk.
a) (†) i fråga om lefnadssätt: fin, förfinad. Marstrand vore icke .. någon elack ort uthan en god fästning med stadh därhos, hvarest man kunde lefva väll och delicat. C. Piper (1712) i Hist. handl. XXI. 1: 174.
b) (†) om bröd o. d. The gudfruchtiga vti gambla Testamentet .. haffua ätit tordt brödh, som vti askan bakat war, hållandes sigh intet wärdige wara, at äta något reent och delecat brödh. Muræus Arndt 2: 100 (1648; t. rein Brodt); jfr 1.
c) (föga br.) om göromål: fin, snygg. Det första man hade att göra, då ett lokomotiv kom in, var att taga sönder det. Detta var icke något delikat arbete, men det var lätt och alltid mycket muntert. K. af Geijerstam E. skr. 56 (c. 1885).
d) (numera mindre br.) sirlig (jfr 6), elegant; smakfull; fint l. sirligt l. elegant l. smakfullt utförd. Det gifves arter (af alger), .. hvilka upplagde på papperet likna fullkomligen en skön och delicat ritning. C. A. Agardh i VetAH 1814, s. 35. Araminta .. utsträckte sina sublimt smala, delikata fingerspetsar till (spelkorten). Almqvist A. May 41 (1838); jfr 6. De spädaste, delikataste former. Estlander Konst. hist. 241 (1867); jfr 6. De lätta, öppna vagnarne, hvilka .. visa .. ett .. verkligen delikat arbete. Tekn. tidskr. 1883, s. 94. Vackra och delikata handarbeten. SD 1900, nr 96, s. 2.
5) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] i öfverförd anv.: fin, smakfull; känslig, mjuk, diskret, ’läcker’ (jfr 1). (Dessa verser) hvarmed den Franske Skalden .. ganska fint och delicat på det högsta uphöjer sin Konungs tapperhet och styrka. Sahlstedt Tankar i vitt. 227 (1756). Den sanskyldiga Auctoren til denna delicata tirade. SP 1779, s. 414 (ironiskt). (Denna tafla) tyckes .. vara målad med en något delikatare pensel, än den klumpiga andra. Polyfem IV. 2: 4 (1811). Att gifva den finaste, delikataste yta åt den mjölkhvita marmorn. Estlander Konst. hist. 275 (1867). (Sångaren) förstår .. att .. modifiera sin stämma till serdeles delikata effekter. Bauck Mus. o. theat. 276 (1868). Det franska landskapets delikata färger. Heidenstam Col di Tenda 72 (1888). Blanda den massiva orgelklangen med de fyra stråkinstrumenternas delikata timbre. Wegelius Mus. hist. 110 (1891). Det delikata handlaget, den känslighet och det hänsynsfulla sätt, på hvilket denne kirurg handterar (operationsknifven). Ny tidn. f. idr. 1899, juln. s. 6. (Stycket gaf) hr G. tillfälle att visa sin gedigna teknik och delikata anslag. SD 1907, nr 291, s. 6.
6) [jfr motsv. anv. i eng. o. ä. fr.] (numera knappast br.) motsatt GROF l. ROBUST: fin, smärt, smal, spenslig, klen. (Det) är en allmän regel (vid den arkitektoniska utsmyckningen af ett hus), at det starckare bör bära det svagare, nemligen den öfra (kolonn-)ordningen bör vara delicatare än den undra. König Mech. 73 (1752). Texturen af denna duk är ytterst delicat och af en ganska ringa fasthet. Berzelius Kemi 6: 9 (1830; vid jämförelse af stora hjärnans yta med en duk).
7) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (numera föga br.) (klen o. på grund däraf) känslig, ömtålig, sensibel. Ett par lakan, dem jag delicate menniskior recommenderar att lägga närmast kroppen. Linné Bref I. 1: 339 (1733). Järn-nätterna pläga i Upland .. med första fråsten skada de mäst delicate växter. Dens. Sk. 433 (1751). Ett godt laxermedel för delicatare. Hartman Husläk. 432 (1828). Wretlind Läkareb. 5: 77 (1897). Hans (dvs. den unge Crusenstolpes) hälsa var något vacklande, bröstet var svagt. Detta gaf något delikat och sensibelt åt hela hans väsende. Mortensen Fr. aftonbl. 55 (1905). — särsk.
b) (†) i substantivisk anv. (jfr DELIKAT, sbst.). En Delicat håller sigh widh sådan Spijs, som han bäst tåhl. Hiärne Surbr. 65 (1680).
8) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] ömtålig, som berör ömtåliga förh., brydsam, grannlaga, som kräfver grannlagenhet l. takt l. varsamhet; äfv.: som (för sitt rätta utförande) kräfver noggrant aktgifvande på fina nyanser o. skillnader, iakttagande af petitesser o. d.: fin, vansklig, kinkig. Komma in på ett delikat (samtals)ämne. Honom kan man ge de mest delikata uppdrag. RARP 6: 320 (1658). (Saken) bör ageras alfvarsamt och dherhoos vahrsamt, effter hon är myckit delicat. Därs. 9: 153 (1664). R(idderskapet) o. A(deln) finna desse tiders conjuncturer vara mycket delicata. 2 RARP 6: 367 (1731). Bellman 4: 123 (1791). Resultatet är .. oändligt mera tilfredsställande än man någonsin kunnat vänta af en så ytterst delicat observation som den ifråga varande (dvs. beträffande jordens afplattning vid polerna). J. Svanberg i VetAH 1804, s. 135. Atterbom i Phosph. 1811, s. 175. Dalin (1850). En regel eller lagformel är (enl. Biberg) för grof för att räcka till för det fina och delikata i pligtuppfyllandet. Nyblæus Forskn. III. 2: 262 (1890). När han (dvs. Scholander) skred till utförande af det delikata värfvet (dvs. restaureringen af kung Eriks gemak i Kalmar slott). Nyblom i 3 SAH 13: 214 (1898). Det delikata ämne, hvilket under de sista veckorna utgjort så att säga klämmen i alla deras samtal. Geijerstam Lyckl. män. 239 (1899). I alla de delikata situationer de komma i reder sig Sara med naturlig takt. Sylwan Sv. lit. 40 (1903; i redogörelse för innehållet i Almqvists Det går an). En operation, hvilken kan anses höra till de mest delikata. Odenius Celsus 443 (1906). En polismans uppgift i samhället är en af de mest delikata på samma gång som en af de viktigaste. SD(L) 1908, nr 59, s. 1. — (†) Exequera de svåraste och delicatesta compositioner af de nu mäst berömde mästare i Europa. SP 1779, s. 1034 (”1026”). (Den sapfiska versen) är i sanning ett högst delikat versslag, i sin fullkomlighet gudomligt, i sin halfhet obetydligt. L. C. Ekmarck (1807) hos Hjärne Dag. f. drabbn. 254.
9) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (numera knappast br.) om person, sinnesorgan o. d.: som är känslig för de minsta intryck; ömtålig. Han har m(yc)k(e)t delicat lukt. Kellgren Bref t. Clewberg 7 (c. 1772). — särsk. [jfr lat. aures delicatæ, eng. delicate ears, fr. oreilles délicates] i förb. delikata öron; jfr SUBTIL i liknande anv. Björnståhl Resa 3: 205 (1778). i öfverförd anv. (jfr 2, 3). (Han torde) hafwa .. swårt före att täckias dhe menniskior som nu leffua och mechta delicate öron haffua. Växiö domk. akt. 1668, nr 18 (i fråga om en präst, hvars predikan o. uppträdande väckt misshag).
Spalt D 653 band 6, 1909