| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
DELTAGARINNA de1ltagarin3a2 l. 01—, stundom 3~0020, f.; best. -an; pl. -or.
1) (mindre br.) motsv. DELTAGARE 2. Deltagarinna i ens öde. Dalin (1850). Den trogna deltagarinnan i alla hans fröjder och sorger. Topelius Fält. 5: 103 (1866, 1867). Backman Dickens Pickw. 1: 465 (1871). — särsk. (†) med prep. af. (Hon var) den trogna deltagarinnan af Hedvigs bekymmer, hennes vårdarinna under sjukdomen, nu deltagarinnan af hennes fröjd. Bremer Sysk. 2: 12 (1848).
2) motsv. DELTAGARE 4. Jag satt tillika med en ljuf deltagarinna i mina fromma tankar, en liten syster, vid fenstret. Hedborn Minne 10 (1835). Hjältelifvet var för nordbon det ideala lifvet, och den ideala kvinnan, valkyrjan, var lika nödvändigt en deltagarinna i detta lif som den jordiska kvinnan i lifvet här nere. Wisén Oden 54 (1873). Vid yppigare gästabud (hos de gamla grekerna) förekommo äfven hetärer såsom deltagarinnor i laget. NF 15: 1154 (1891). Då (Nobel) .. stiftade sina stora pris tänkte han med största sannolikhet icke på Japan, som deltagarinna i täflingen. VL 1907, nr 114 B, s. 3. En dagbok, under själfva mötesdagarna förd af en deltagarinna. Dahlgren 2 Ransäter 29 (1907). — (föga br.) med gen. Att han (dvs. Thorild) fann denna bild motsvarad af sin landsflykts frivilliga deltagarinna, derpå blef .. deras äktenskap .. beviset. Atterbom Siare 5: 104 (1849). (Karl Johans gemål) Hans segrars vittne, lifs deltagarinna. Böttiger 1: 180 (1852, 1856).
Spalt D 688 band 6, 1909