Publicerad 1911   Lämna synpunkter
DESTILLATÖR des1tilatö4r, äfv. däs1-, stundom de1-, l. 4r, äfv. 01—, l. (numera utom i Finl. nästan bl. hvard.) DISTILLATÖR dis1– l. di1osv., m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äfv. skrifvet -ateur. distill- Granberg, Berzelius, Dalin (1850; under distillator))
Etymologi
[liksom t. destillateur (ä. t. distillateur) af fr. distillateur, bildadt till distiller (se DESTILLERA); jfr DESTILLATOR]
= DESTILLATOR 1; jfr DESTILLERARE. Granberg (1807; under distiller), Berzelius Kemi 3: 202 (1818). Dalin (1850; under distillator ss. en från allm. bruketafvikande form). Denna procedur .. bör ej få verkställas af någon annan än destillatören sjelf. Tekn. tidskr. 1896, Allm. s. 263 (i fråga om destillation af nafta).

 

Spalt D 1064 band 6, 1911

Webbansvarig