Publicerad 1911   Lämna synpunkter
DESTILLERARE des1tile3rare2, äfv. däs1-, stundom de1-, l. 10400, l. (numera utom i Finl. nästan bl. hvard.) DISTILLERARE dis1– l. di1-, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =. (jfr under DESTILLERA)
Etymologi
[jfr eng. distiller]
(numera föga br.) = DESTILLATOR 1; jfr DESTILLATÖR. Lex. Linc. (1640). Vnder Medicina komma .. Distilerare och Alchimister. Risingh Kiöph. 96 (1669). Distillerare (böra) i proportion af vissa tillåtne .. Pannors storlek .. en viss .. afgift, til Cronan erlägga. Publ. ang. distillerare 1731. Björkegren (1784; under distillateur). Dalin (1850; angifvet som föga br.). Lyttkens o. Wulff Utt. (1889).
Ssg: DESTILLERAR(E)-STUGA. (†) jfr DESTILLER-STUGA. Invent. v. Axhollms gårdh 1653 (: destilerer-).

 

Spalt D 1071 band 6, 1911

Webbansvarig