| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
(nästan bl. i kretsar med akademisk bildning)
a) [sannol. en specialisering, efter motsv. anv. i t., af ordets bet. i lat. o. gr. (jfr äfv. liknande anv. i eng.)] (numera föga br.) lärd o. vidlyftig, i sht långrandig o. tråkig utredning l. utläggning. Den långa, ledsamma och osammanhängande diatribe, som i samma Dagblad så länge mattat allmänheten. SP 1787, nr 141, s. 2. Journ. f. litt. o. theat. 1811, s. 632. Den märkliga diatriben om tecknet för k c. T. Wisén i Arkiv f. nord. filol. 4: 215 (1888). 2 NF (1906). — Anm. Den hos Pfeiffer (1837) o. G. Dalin (1871) upptagna (i t. förekommande) bet. ’lärd afhandling’ har, för så vidt därmed afses ngn annan än den ofvan uppgifna, ej för öfr. kunnat påvisas i sv.
b) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] kritisk l. satirisk l. polemisk skrift l. uppsats som är hållen i hätsk l. hånfull ton; hätsk motskrift. Den malitieusa Diatriben mot Logican kunde jag utan skratt ej genomläsa! Porthan Bref t. Calonius 221 (1795). Skicka mig .. ditt svar på Reuterdahls diatrib. Tegnér 6: 301 (1837). Dalin (1850). Örebro fornminnesförenings afundsfulla diatrib mot akademiens inlösen af fynd. L. F. Rääf (1871) hos Ahnfelt Rääf 360. Lagus Kellgren 222 (1884). Järta skref till Beskow, att han fruktade, det akademien, om hon toge rent politiska eller estetiska ämnen, skulle öfver dem få blott diatriber. Ljunggren SAHist. 2: 80 (1886; efter handl. fr. 1835).
c) [jfr motsv. anv. i eng.] enskildt (längre l. kortare) ställe l. passus (i skrift, stundom äfv. i tal) af satirisk l. hånfull l. hätskt angripande natur; giftig glosa, invektiv, utfall. Atterbom i Poet. kal. 1818, s. XV. Dalin (1850). Hur lefvande framstår ej denne Figaro — hur äro ej de mången gång mördande diatriber förf. lagt i hans mun i full enlighet med karakteren. PT 1904, nr 254 A, s. 3. En och annan gång .. lät han (dvs. Gladstone) sin stämma ljuda i lidelsefulla diatriber mot turkarna. 2 NF 9: 1261 (1908). Allteftersom mina diatriber (i dikten ’Farväl till min försvinnande popularitet’) tycktes bli mer lyckade, tror jag att förtreten minskades och det lättsinniga öfvermodet ökades. Fröding Efterskörd 1: 161 (1910).
d) (föga br.) abstr.: skriftlig polemik. En mästare i politisk diatrib. C. F. Bergstedt i Nord. tidskr. 1884, s. 45.
Spalt D 1224 band 6, 1912