| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
DOFVA, sbst., f.?; best. -an; l. DOFVE, m.
(†)
1) [fsv. liggia innan dova; jfr motsv. anv. i sv. dial., nor. dial. o. isl.] domning, dvala, sömn, slummer, blund; medvetslöshet; jfr DOF, sbst.1 1. Ty ladhe iagh migh här och wille soffwa / Och fick som nogast een liten doffwa, / För än migh een dröm kom vppå. Rondeletius 16 (1614). Nu tycker migh ähr bäst / Läggia migh neder til doffua. Prytz G. I B 4 b (1621). Herr Pädar han säg utmä sängeståcken wree / Alt uthi en oroligan dåwa. Dahlstierna (SVS) 150 (c. 1701). Rudbeck Atl. 4: 178 (1702; se anm. nedan). (Råttorna) tycktes (under vintern) .. hafva likasom lagt sig i dofva. Kalm Resa 3: 11 (1761). — särsk.
a) om dödens sömn. Han ladhe mäst i dåfwe (dvs. dödade), / Min Hanar små och Tippor (dvs. hönor) kär. Fosz 35 (1621). Tillijk (dvs. på samma gång) hon vaknad’ up, tillijk hon föll i dofva: / Hon vaknad’ up aff sömn at in i döden sofva. Lagerlöf Vitt. 48 (1676).
b) bildl. Migh tyckte mitt hierta thet war bespent j kloffua (dvs. klafve, bojor), / Så lenge iagh lågh, j thenna här syndzens doffua. Ps. 1572, Een ny Wijsa A 5 b; jfr Ps. 1695, 251: 8.
2) [jfr motsv. anv. af sv. dial. dåfvan] kväfvande hetta, kvalm; jfr DOF, sbst.1 2. Den 7. Jun(i) .. Dåfwa, Toordön och bläst. Werve Alm. 1649, s. B 2 b. När det blås sunnanväder .., förer det vädret med sig till Jerusalem och Bethlehem en otrolig dofva, ibland ock en elak luft (dvs. lukt). Eneman Resa 2: 267 (1712).
Anm. Rudbeck Atl. 4: 178 (1702) gifver följande förklaring på dofva: Daava eller Dåva är ett huus af rijs eller smått timber bygdt, eller emillan stora Stenar, såsom Biörn bygger moth Winteren att liggia uti, såsom siunges i Biörnewijsan: Biörnen ligger i Dåfwa, / Han wil så gierna såfwa. En sådan bet. torde emellertid aldrig hafva funnits, o. Rudbeck har sannol. inlagt den i ordet på grund af missuppfattning af uttr. i ”Biörnewijsan”.
Spalt D 1869 band 7, 1920