Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOF, sbst.1, m.?
Ordformer
(doff Sigfridi L 1 a (1619). dååf Spegel Guds verk 227 (1685))
Etymologi
[ordet är trol. vbalsbst. till DOFVA, v.1]
(†)
1) domning, dvala; jfr DOFVA, sbst. 1, o. DOF, adj. 7. Så tyckte migh iagh icke soff, / Vthan fast lågh vthi en doff. Sigfridi L 1 a (1619).
2) kväfvande hetta, kvalm; jfr DOFVA, sbst. 2, DOF, adj. 1, DOF-HETTA, DOF-VÄRME. När .. (kamelen) med swåra Bördar / I största Heetans Dååf rätt omildt warder körder. Spegel Guds verk 227 (1685).
Anm. Gadolin Inl. t. chem. 2 (1798) o. efter honom Weste (1807) o. Möller (1807) upptaga ordet dåf i bet. gas. Den förstnämnde meddelar, att han bildat namnet ”af ordet dåfvan, som i vissa provinser nyttjas at betekna ångor (Se Ihre’s Dialect Lexicon)”. Denna namngifning ogillas af samtida förf.; se Journ. f. sv. litt. 1798, s. 717 f.
Ssgr, se DOF-DRYCK, -HET, -HETTA, -VÄRME under DOF, adj.

 

Spalt D 1856 band 7, 1920

Webbansvarig