Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
DOFVA, v.1 -ade.
(†)
I. tr.
1) bedöfva, göra slö l. slapp; jfr DOF, adj. 7, DOFVEN 3. (Sv.) Dofva, (lat.) stupefacere, hebetare. Ihre Gl. (1769). En alltför enträgen stränghet hämmar verkningskraften, och liksom dåfvar själen. Möller (1807).
2) [denna bet. beror säkerligen på anslutning till mnt. douwen, smälta (maten); jfr mndl. douwen, t. verdauen; jfr äfv. uttr. döfva maten (redan i y. fsv. i bet.: smälta maten) l. matdunsten, förtaga de obehagliga verkningarna af maten] med afs. på vin o. d.: döfva l. dämpa verkningen af, smälta. (Rörelse är nyttig efter drickande) då vinet desto förr låter sig dåfvas och bringas ned i magen. Weise Narrar 1: 206 (1769; t. verdauen).
II. intr.
1) vara l. blifva bedöfvad, domna; jfr DOFNA 1. Dofva, (lat.) stupere. Ihre Gl. (1769). — särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: dåsig, slö; jfr DOF, adj. 11. Luften (i det landet) är af den Natur och Beskaffenhet, at hon giör alla fremmande som dit ankomma, såsom somnige och dågande. Lagerström Bunyan 1: 196 (1727; eng. orig. drowsy).
2) om dryck, särsk. vin l. öl: (gm bortgång af kolsyra l. andra flyktiga ämnen) förlora sin (lifvande) ”kraft” l. sin goda smak, blifva dufven, dufna; jfr DOFNA 3. (Gårdsfogden) skal .. see till at .. Swicker och Tapper (äro) igenslagne, så at ölet icke Rinner uth, och dofwar. Brahe Oec. 79 (”97”) (1581).
Särskild förbindelse:
Spalt D 1870 band 7, 1920