Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOGG dog4, m. l. r., i bet. 4 m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(dogg Schroderus Albertinus 1: 4 (1638) osv. dågg Rel. cur. 67 (1682), Rothof Hush. 189 (1762). dog Nilsson Fauna 1: 67 (1820))
Etymologi
[liksom d. dog(ge), nt. dogge, holl. dog, t. dog(ge), fr. dogue af eng. dog, hund. Då engelska hundar af ”mastiff” typen sedan gammalt voro vida berömda, har ordet i de främmande spr. kommit att hufvudsakligen användas om denna typ]
1) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. fr.] gemensam benämning på vissa i en grupp sammanförda, storväxta o. kraftigt byggda korthåriga hundraser, utmärkta bl. a. gm hög o. kraftig hjärnskål, starkt hvälfd o. framskjutande panna samt kort, bred o. vanl. tillplattad nos; individ af sådan ras. Dansk dogg l. (gm infl. från t.) tysk dogg, (mindre br.) stor dansk hund; dansk dogg ngn gg äfv. om den s. k. broholmshunden; jfr TIGER-, ULMER-DOGG. Engelsk dogg, mastiff. Tibetansk dogg. Engelendske Doggar eller Hundar. Schroderus Albertinus 1: 4 (1638). Stöfware gå effter sporret, Mödhundar (dvs. mjöhundar, vindthundar) oc Doggar fullföllia, och hinna (bytet). Schroderus Comenius 424 (1639). Engelsk Dogg. Nemnich Naturg. 1: 812 (1793). En .. urgammal hundart, som redan på Romarnes tid var bekant, är den tibetanske doggen. 1 Brehm 1: 166 (1874). Doggar (Canes molossi). Hufvudet stort, rundadt och högt, pannan starkt hvälfd, nosen kort, hög och tvär. Rydholm Hunden 192 (1881). Ekelöf Hundvän. 152 (1913). — jfr BULL-, TIBET-, TIGER-, ULMER-DOGG m. fl.
2) [jfr: Canis aquaticus, apud nos Anglicus dictus, .. Pilo nigro longo crispo, instar ovis. Linné Amoen. 4: 46 (1759)] (†) pudel. Canis aquaticus. Dogg. Linné Syst. nat. 5 (1748). Dessa Dåggar eller Dågghundar bära ull såsom fåren men äro ock af alla Hundar fårens största och af naturn lika som dödliga fiender. Rothof Hush. 189 (1762). En lurfvig dogg i mjugg / Sitt stängda lif begråter. Bellman 5: 277 (c. 1780).
3) [jfr motsv. anv. i eng.] i allm.: hund; i ssgrna DOGG-SKINN, -SKINNS-HANDSKE.
4) (i skolpojksspråk i Sthm o. Uppsala) benämning på profårskandidat. R. Berg i Landsm. XVIII. 8 (1900). Pallin Kamratlif 1: 185 (1905). Uhrström Sthms skolpojksspr. 10 (1910). — jfr PROF-DOGG.
Ssgr (i allm. till 1): DOGG-FISK. [bildadt af Nilsson efter eng. dog-fish, benämning på flere olika fiskarter, särsk. vissa mindre hajar; jfr fr. chien de mer, lat. canicula, gr. σκύλιον (af σκύλαξ, hund) ss. benämningar på hajarter] zool. hajfisk af släktet Scyllium Cuv., rödhaj; jfr HUND-HAJ. Småfläckig Doggfisk (Scyllium Canicula Lin.). Nilsson Fauna 4: 710 (1855). Storfläckiga Doggfisken: (Scyllium Catulus (Lin.)). .. Ringlad Doggfisk (Scyllium annulatum (Nilss.)). Därs. 713. —
-FLÄDERMUS l. -FLADDERMUS~002 l. ~200. [jfr t. doggenfledermaus, eng. mastiff bat; namnet är föranledt af djurets doggliknande ansikte] zool. flädermus af släktet Molossus Geoffr. Rebau Naturh. 1: 84 (1879). Den röda doggfladdermusen (Molossus rufus). (Stuxberg o.) Floderus Djurv. 3: 28 (1903). —
-FYSIONOMI. ofta bildl. i fråga om person. —
-FÄKTNING. (†) (Engelsmännens) tupp- och doggfäktningar förråda .. deras omenskliga natur. J. Wallenberg 109 (1769). —
-HJORT, se DOFHJORT. —
-HUND.
1) till 1: hund af doggras. Anm. I Vinterbladet 1853, s. 235 ironiseras öfver ordet, hvilket där sammanställes med ”mö-jungfrur”.
2) (†) till 2: pudel. Rothof Hush. 189 (1762; se under DOGG 2). —
-RAS, r. —
(3) -SKINN. [af eng. dogskin] hundskinn. Anm. Ordet förekommer i sv. ofta i den rent eng. formen dogskin (väl då i allm. åsyftande ett rent engelskt uttal). —
-SKINNS-HANDSKE. hundskinnshandske. Wrangel Handb. f. hästv. 329 (1885). Vadderade doggskinnshandskar. Hedenstierna Fideik. 148 (1895). —
-SPETS, m. l. r. [jfr t. doggenspitz] Dogg-spetsen (Canis domesticus, zingarorum laniarius). .. Denna race härstammar från vallhunden blandad med tyska slagtarhunden. Rydholm Hunden 68 (1881). —
-TIK. —
-VALP.

 

Spalt D 1872 band 7, 1920

Webbansvarig