| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DRIFTIG drif3tig2, adj. -are. adv. -T.
a) om person: företagsam, verksam, ”drifvande” (se DRIFVA, v.2 27 b). En driftig affärsman, köpman, ämbetsman. De rika och i handeln och Järnvärkeriet kloke och driftige män, som Konung Gustaf Adolf låtit låcka in i riket. HSH 9: 95 (c. 1750). Carl den XI (var) .. en vårdande, idog, driftig .. Hushållare. Tessin Bref 1: 317 (1753). Ingen (bland reduktionsmännen var) så nitisk och driftig som Jakob Gyllenborg. LsbFolksk. 531 (1892). — jfr HANDLINGS-DRIFTIG. — [närmast anslutande sig till DRIFT 5 g; jfr t. triftig arbeiten] (†) flitig, ifrig. Var nu driftig med samlande af insecter, att du må kunna hålla ditt löfte. Vasenius Top. 1: 325 (i handl. fr. 1830).
b) (mindre br.) om egenskap, själsförmögenhet o. d.: som tager l. söker sig uttryck i energisk o. planmässig verksamhet. Serenius .. hade driftig hug för stora ting. Wallquist EcclSaml. 1: 137 (1788). Kärleken är .. driftig .. att göra godt. Ödmann StrFörs. III. 2: 110 (1811). Ett visst friskt och driftigt mod lifvade hans blickar. Bremer Nina 96 (1835).
c) (mindre br.) om handling l. åtgärd l. om det sätt hvarpå ngt företages: verksam, energisk; äfv.: rask, som företages med besked o. eftertryck. En driftig omtanka, at (förädla o. i utlandet afsätta landets produkter). PH 13: 218 (1785); jfr b. Brors förbättringar på Sorrby gå efter önskan, driftigt och bra. Carlén Repr. 211 (1839). Peter den Store .. träffade driftiga anstalter att mota farsotens ytterligare inträngande. Ilmoni Sjukd. 3: 33 (1853). Byråchefen .. ansvarar för göromålens behöriga och driftiga gång. SFS 1893, nr 108, s. 16.
II. [efter t. triftig, motsv. mht. triftic, som träffar målet, förträfflig, af treffen (se TRÄFFA). Med afs. på bet.-utvecklingen jfr DRÅPLIG, (FÖR)TRÄFFLIG] (föga br.) om sak: kraftig, duktig; om skäl l. orsak äfv.: fullgiltig, tillräcklig, ”vägande”. En driftig recommendations-Skrifft. VDAkt. 1716, nr 191. Brasidas (hade) yttrat sig med driftiga skäl. Höijer Thukyd. 1: 540 (1831). Sund naivitet och driftig komik. P. A. Gödecke i NordT 1885, s. 534. — (†) Emedan sug-rören .. ej .. äro driftiga nog, at fördela det utådrade (blodet). Acrel PVetA 1750, s. 15. (Tegnérs) hälsa är bättre och torde till och med bli så driftig att han gymnasticerar. C. F. Dahlgren (1826) hos Thomander TankLöj. 152.
a) till DRIFTIG I a: företagsamhet, verksamhet, energi, drift (se d. o. 5 h). Arbetet afstannade .. i anseende till föga driftighet hos vederbörande, som dervid lade hand. Englund Ged. 26 (i handl. fr. 1796). Den blinda driftigheten uti verldens ok .. förvandlar sig (ngn gg) till en rädd betänksamhet i Christi tjenst. Thomander 1: 584 (1837). jfr: Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar. Ordspr. 31: 17 (Bib. 1917); jfr DRIFT 5 e.
b) (föga br.) till DRIFTIG I c: raskhet; äfv.: snabbhet, fart. (T.) Trifftigkeit, .. (sv.) qvickhet, driftighet. Lind (1749; under trifftigkeit). Emellertid ökades driftigheten af sjörustningarne både på örlogs- och skärgårdsflottan. Adlerbeth Ant. 2: 250 (c. 1815). I Frankrike har en .. klokt planlagd statskupp blifvit med driftighet utförd. SvT 1852, nr 26, s. 2.
Spalt D 2124 band 7, 1922